Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Möller, Gustav: Socialiseringsproblemen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV MÖLLER: SOCIALISERINGSPROBLEMEN.
101
ringskrav just därpå, att vi icke hade
en expropriationslag, som tillät
expropriation av ekonomiska företag.
Om vi nu skulle vilja genomföra en
socialisering utan att begå lagbrott,
måste vi sätta oss vid
förhandlingsbordet med innehavarna av de
kapitalistiska företagen; de skulle kunna
bestämma vilket pris de behaga för
sina företag, eftersom vi icke äga
något lagligt medel att tvinga dem
att överlåta företagen i samhällets
händer. Även när vi fått en
expropriationslag, förmodar jag, att vi
skulle komma att föra förhandlingar
med innehavaren av de kapitalistiska
företagen, men om
underhandlingarna då skulle stranda, träder
expropriationslagen i verksamhet. Då ha
vi det rättsliga hjälpmedel, som gör
det möjligt för oss att övertaga
kapitalistisk egendom, överhuvud
ekonomiska företag, i den utsträckning,
som de lagliga myndigheterna finna
lämpligt från samhällelig synpunkt,
V.
Också här uppstår emellertid ett
problem, som icke kan avfärdas, utan
som vi måste klargöra för oss själva
och för arbetarna. Och det är,
huruvida en sådan expropriation skall
ske med eller utan ersättning. Efter
mitt sätt att se på hela
socialiseringsprocessen torde det komma att
visa sig, att vi bli tvungna att lämna
ersättning i en eller annan form till
de nuvarande ägarna. Detta är
nödvändigt, redan därför att man eljest,
då man går successivt fram, skulle
komma att begå orätt mot de
kapitalister, vilkas egendom exproprieras,
medan man låter andra sitta och
fortfarande draga fördelar av sina
företag. Men man måste finna en från
samhällets synpunkt ändamålsenlig
form för ersättning. Den skall
naturligtvis icke bestämmas efter, vad
kapitalisterna själva begära, utan
efter vad en befullmäktigad domstol
finner rimligt i det ögonblick,
övertagandet sker. En mycket enkel form
för ersättningen är statsobligationer.
Det är ingalunda nödvändigt, att
riksbanken skall ligga med stora
summor av pengar, för att vi skola kunna
giva ersättning åt kapitalisterna. I
det företag, som ligger i ett
aktiebolags händer, är det i själva verket
ganska likgiltigt för ägarna, om de
ha en aktie däri eller en obligation,
bakom vilken står samma värde som
säkerhet. Skillnaden är emellertid
stor därigenom, att på obligationen
är utdelningen på förhand
begränsad, den giver kanske 5
procent ränta, medan den på aktien
är begränsad endast hy vinstens
storlek. Därest produktionens
avkastning växer efter det samhället
övertagit företagen, så tillfaller hela
ökningen i avkastningen antingen
samhället i dess helhet eller de
arbetare, som arbeta i företaget, eller
också kan den användas att nedsätta
priset på produkterna. Det vill säga,
kapitalisten kan icke såsom hittills
lägga beslag på en stor del av
ökningen i avkastningen.
Då säger man häremot, att på
detta sätt avskaffar man icke
utsugningen, på detta sätt avskaffar man
icke kapitalismen. Nej, det är sant.
Jag tror icke, att man kan gå fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
