Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Möller, Gustav: Socialiseringsproblemen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
TIDEN
efter den metoden, att riksdagen en
vacker dag helt enkelt beslutar, att
från en bestämd dag i almanackan
skall kapitalismen avskaffas. Men
jag vågar vädja till det sunda
förnuftet hos envar, om det icke, när
socialiseringsprocessen en ^hw^,
avslutats eller i varje fall nått en
verkligt stor utsträckning, är en oerhört
lätt sak att upphäva det privata,
utsugande kapitalet genom vår
skattelagstiftning. Genom en arvsskatt
eller vad som helst kunna vi successivt
indraga det hela. Vi börja med att
begränsa vinsten till några få
procent och behålla överskottet i
samhällets kassa, och en dag stå vi, utan att
produktionen på grund därav i
någon mån stores eller bringas i
oordning, faktiskt inne i det samhälle,
som vi strävat efter.
Nu finns det efter mitt sätt att se
två fundamentala ting, som
arbetarklassen måste ha upplysning och
kunskap om. Jag upprepar det, för att
det skall stanna i minnet. Den ena
är, att inbördeskrigets väg icke är
framkomlig, därest man vill
ekonomiskt höja arbetarklassen, och den
andra är, att socialiseringen skall ske
successivt. Men det behöver icke vara
en principiell, utan det är en rent
praktisk fråga, om de nuvarande
innehavarna av produktionen skola ha
ersättning eller icke.
VI.
Härvid kommer man till
spörsmålet, var socialiseringen skall börja.
Jag erkänner, att jag på den
punkten icke kan giva något definitivt
svar. Det är ganska naturligt och
självfallet, att trust erna när som
helst kunna övertagas av samhället.
Det kommer alldeles icke att medföra
några störningar av det ekonomiska
livet, om de verkligt förtrustade
industrierna inlösas av samhället och
drivas av samhället genom för
ändamålet skapade organ. Men jag är
däremot icke säker på, att vi äro
färdiga att socialisera alla banker. Jag
vågar icke alltför länge taga tiden i
anspråk och skall därför icke
närmare utveckla min synpunkt på
denna sak, men jag vill peka på en
enda liten omständighet: övertaga vi
bankerna, så övertaga vi i och med
detsamma hela kredit giv ning en, och
ha vi övertagit hela kreditgivningen
i ett samhälle, där produktionen i
stort sett är privatkapitalistisk, så bli
vi ansvariga för, att dessa
privatkapitalistiska företag upprätthållas;
vi måste precis som privatbankerna
nu giva kredit åt de privata
företagen. Indraga vi denna kredit, skall
hela den borgerliga pressen — ty vi
tänka ju icke på att undertrycka den
kapitalistiska pressen — snart skria,
att nu ödelägger de socialistiska
bankerna den och den industrin,
arbetarna bli arbetslösa, det vill säga, att
de socialistiska bankerna skola göras
ansvariga för varje ekonomisk
katastrof inom den kapitalistiska
industrin. Vi böra noga betänka, om det
i verkligheten är önskvärt att skapa
möjlighet för våra motståndare till
en sådan agitation.
Att staten skall ha en bank, det
äro vi fullkomligt på det klara med
i Sverige. Jag hoppas, att snart nog
skall komma att föreligga förslag om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
