Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Kristensen, Marinus: Den politiska kampen i Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARINOS KRISTENSEN: DEN POLITISKA KAMPEN I DANMARK. 107
obundna initiativet» — d. v. s. den
fria rätten till exploatering.
Trots allt segrade emellertid
regeringen vid valet år 1918.
Arbetarna mötte talrikt upp vid valurnorna
till värn för dyrtidslagstiftningen.
Många konservativa röstade radikalt
av fruktan för, att en konservativ
regering skulle medföra Danmarks
inblandning i kriget. Segern var
dock ytterst knapp, i det 39
socialdemokrater och 33 radikaler eller
tillsammans 72 stodo emot 45
venstre, 22 konservativa och 1
»Er-hvervsrepresentant» eller tillsammans
68. Och i landstinget — första
kammaren — blevo de konservativa i
stor majoritet. Efter valet samlade
oppositionen all sin kraft kring
uppgiften att få 7. augustilagen
upphävd. Det lyckades dem i mars
1919, därigenom att landstinget
vägrade att lämna sitt bifall till ett
nödvändigt statslån. Resultatet blev en
ministerkris, som dock ändade med
den radikala regeringens
kvarstan-nande, statslånets upptagande,
kungens förklaring att aldrig utnämna
en regering mot folketingets flertal
och 7. augustilagens avlösning av
en a v v e c k 1 i n g s 1 a g, som
flyttade makten över de ekonomiska
förhållandena från folketinget och
regeringen till ett utskott, vari
landstinget och folketinget hade samma
antal representanter och landstinget
alltså kunde hindra varje effektiv
åtgärd.
Resultatet blev stigande dyrtid och
växande oro på arbetsmarknaden
samt större och större svårigheter
för socialdemokratin att upprätthålla
ordning och disciplin.
Till de ekonomiska skiljelinjerna
kom så
NATIONALITETSSPÖRSMÄLET
OCH FÖRFATTNINOSKAMPEN.
Vid valet 1918 hade
socialdemokratin som villkor för valalliansen
uppställt, att den radikala
regeringen skulle stanna krigstiden ut,
genomföra en rättfärdig vallag och
därefter strax utskriva ett val, i
vilket varje parti skulle kunna gå till
val utan allians. Den vallag, som
ledsagade grundlagen av 1915, hade
— tack vare venstres inflytande —
blivit sådan, att den gav venstre tio
mandat för mycket, därest icke
socialdemokratin och de radikala
allierade sig. Men mot valallianserna
fanns inom socialdemokratin en
naturlig och stigande ovilja.
Nationalitetsspörsmålet — om
Slesvigs återförening med Danmark
— gjorde tillika en
grundlagsändring nödvändig. Fredstraktaten
bestämmer, att en del av den
slesvigska befolkningen skall återförenas
med Danmark. Men denna
befolkning måste ju då vara
representerad i riksdagen. Emellertid fingo de
konservativa partierna 1915
folketingets medlemsantal fixerat till
140, i grundlagen. En utvidgning
kan alltså ske blott genom en
grundlagsändring. Därtill hade det på
åtta år valda landstinget gjorts
oupplösligt, utom vid
grundlagsändring. Men en grundlagsändring har
också gjorts till en mycket inveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
