Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Kristensen, Marinus: Den politiska kampen i Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
TIDEN
lad historia. Den skall först
beslutas av en sittande riksdag, därpå
godkännas av en nyvald riksdag och
slutligen bekräftas genom en
folkomröstning, i vilken minst 45
procent av alla röstberättigade skola
rösta för densamma.
Socialdemokratin krävde nu, att
när grundlagen i alla fall skulle
ändras, den skulle demokratiseras
helt. Den uppställde kravet på
en-kammarsystem och rösträtt vid 21
års ålder, men anslöt sig alternativt
till det radikala programmet:
landstinget skulle göras upplösligt,
landstingsrösträttsålderns nedsättning från
nuvarande 35 till 30 år, avskaffande
av de 18 landstingsvalde — d. v. s.
de aderton medlemmar, som ett
avgående landsting väljer in i det nya
— och folketingsrösträttsålderns
nedsättning till 23 år.
Det enda medgivande, som de
konservativa partierna ville gå med
på, var att nedsätta
folketingsröst-rättsåldern till 25 år. Den är nu
29 år, men faller med ett år vid varje
valperiods utgång, så att den år
1936 skall vara 25 år. Det var
alltså denna gradvisa övergång, de
konservativa ville avstå ifrån.
Även till kravet om en ny
vallag ställde sig venstre lika ovilligt.
Detta parti ville icke avstå från sin
orättfärdiga fördel av den villkorliga
fördelningen av tilläggsmandaten. I
detta avseende var högern mera
tillmötesgående, i det detta parti rent
partimässigt sett var starkt
intresserat av en rättfärdig vallag.
Under det
grundlagsförhandlingarna ändat med negativt resultat,
fortsattes underhandlingarna om
vallagen. Dessa förde slutligen till
enighet mellan socialdemokratin, den
radikala vänstern och högern. En
ny vallag stod omedelbart före sitt
antagande, då statskuppen skedde.
Statskuppen framkallades på
nationalitetsspörsmålet, vilket
hänsynslöst och skickligt utnyttjades av J.
C. Christensen, venstres ledare.
Ar 1864 erövrade
Tyskland-Österrike från Danmark de tre
besittningarna Slesvig, Holsten och
Lauenborg. Efter kriget med
Österrike tog Preussen hela bytet, och
efter kriget med Frankrike 1870
strök Preussen paragraf 5 i
fredstraktaten, vilken gav löfte om
folkomröstning i Slesvig. Mitt under
kriget 1864 hade på Londonkonferens
sen erbjudits Danmark en delning
av Slesvig efter språkgränsen, men
en sådan delning avslogs av
Danmark, där de nationalistiska
stämningarna hade övertaget. Resultatet
blev 56 års undertryckning av den
danska befolkningen i Nordslesvig,,
vars lidanden kulminerade under
världskriget.
De danska nordslesvigarnas
talesmän trädde mycket tidigt i breschen
för den uppfattningen, att Danmarks
framtidsmål måste vara skiljandet
mellan danskt och tyskt genom
Slesvigs delning efter språk- och
nationalitetsgränser. Den tyska
socialdemokratin stödde dem alltid i
denna taktik. Som arvtagare till och
den klokaste ledare av denna
nationella politik stod sönderjydernes
representant i den tyska riksdagen,
H. P. Hanssen. I Danmark hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
