Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Kristensen, Marinus: Den politiska kampen i Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARINUS KRISTENSEN: DEN POLITISKA KAMPEN I DANMARK 109
den gamla nationalistiska
uppfattningen trängts mera och mera
tillbaka, så att det rådde nästan
enstämmig glädje i Danmark, då
fredstraktaten ställde en nationell
lösning av det slesvigska spörsmålet i
utsikt.
Lösningen av det danska
gränsspörsmålet är fastslagen i
fredstraktatens paragraf 109, som bestämmer,
att gränsen skall dragas efter en
folkomröstning under
hänsynstagande till »geografiska och
ekonomiska förhållanden». Den
bestämmer vidare, att Slesvig skall
delas i två zoner, varav den
nordliga skulle rösta en bloc, medan i
den sydliga röstning sockenvis skulle
äga rum. Härigenom togs nödig
hänsyn till, att Danmark var den
förorättade parten och öppnade
möjlighet för, att den danska gränsen
kunde komma att gå så långt i
söder, som över huvud kunde bli
fallet enligt nationalitetsprincipen.
Omröstningen har ägt rum och i
den nordliga zonen givit en stor
dansk majoritet, medan i den
sydliga zonen en ännu större tysk.
Omröstningsresultatet är sålunda väl
ägnat att dana grundvalen för en
rättfärdig gräns, som stämmer med
vad den danska riksdagen enhälligt
antog den 23 oktober 1918, då den
uttalade, att »ingen annan ändring
i Slesvigs nuvarande ställning än en
ordning efter nationalitetsprincipen
överensstämmer med det danska
folkets önskningar, känslor och
intressen».
Ännu så sent som i mars 1919
vidhöll den danska delegationen i
Paris, bestående av representanter
för alla riksdagens partier, denna
klara ståndpunkt i ännu tydligare
ord. Men redan i maj 1919 hade
de chauvinistiska strömningarna
tvingat högern bort därifrån. Och
nu tog den agitation fart, som ledde
till
STATSKUPPEN.
Den konservativa pressen kastade
sig ut i en våldsam agitation för
att få Flensborg — huvudstaden i
andra zonen — till Danmark,
oavsett omröstningens utfall, i det man
åberopade sig på den historiska
rätten. Och venstre drog — ehuru
den i sak var ense med regeringen
— den största möjliga nytta av
denna agitation. Varken högern
eller venstre ville stå för
annektions-kraven, men ville heller icke taga
ställning emot dem. De stödde
chauvinisterna genom
beskyllningar mot regeringen för att visa »köld
i det nationella spörsmålet». Och
hela agitationen utmynnade i
kravet på val strax, på det en ny
regering »med det rätta hjärtelaget»
skulle komma att leda
återföreningen med de frånskilda landsmännen.
För venstres vidkommande utsprång
kravet på ögonblickliga val mest av
önskan om att hindra en rättfärdig
vallag, för högern var det det starka
avhängighetsförhållandet till
chauvinisterna som var den drivande
kraften. Omedelbart före vallagens
antagande sände venstre, som
beklädde talmansplatserna i båda
tingen, riksdagen hem och framställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
