Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 3, juni 1920
- Karleby, Nils: De revolutionära norrmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta kräves av ett parti, som
tillhör tredje Internationalen och
sålunda betraktar den allmänna
rösträtten som en antikverad inrättning
och parlamentarismen som borgerlig
humbug, det ögonblickligt
proklamerade rådssystemet som det enda
revolutionära och radikala.
Det är tydligen lätt att vara
"revolutionär", bara man har den rätta
galghumorn.
DEN INDUSTRIELLA
DEMOKRATIN.
Det kan alltså konstateras, att
omfattandet av t. om. själva
hjärtpunkten i den nya revolutionära läran
från de revolutionära norrmännens
sida blott varade — Pernilles korte
frökentid.
Det förvånar då icke, att i
frågorna om industriell demokrati och
socialisering partiets kompromiss- och
successivitetskaraktär skall träda än
klarare i dagen. Den motivering
för den industriella demokratin —
även i den mycket begränsade form
ett borgerligt storting vill medgiva!
— och socialiseringen, som anföres i
partiinstansernas utlåtande skiljer
sig icke en hårsmån från vad Otto
Bauer utvecklar i sin lilla skrift
"Vägen till socialismen", från vad
Gustaf Möller utvecklade i sitt i
detta häfte återgivna föredrag på
Köpenhamnskongressen — i vissa
stycken är den t. o. m. nästan
ordagrant densamma som i dessa
båda ur bolsjevikisk synpunkt
mycket fördömliga källor! — eller från
vad som var det väsentliga i den
resolution, som antogs av
skandinaviska arbetarkongressen i
Köpenhamn.
Den officiella norska
arbetarkommissionen av 1918 har utarbetat ett
förslag till ekonomisk
rådsrepresentation i företagen och näringslivet.
En närmare redogörelse för detta
måste överstå till ett annat
sammanhang; det framhålles blott, att råden
icke avse att avskaffa det privata
arbetsgivardömet, men att ge
arbetarna större medinflytande på
företagens ledning och näringslivets
utveckling. Det är alltså ur det
revolutionära rådssystemets synpunkt
absolut förkastligt och närmast att
jämställa med det tyska.
Men hur behandlas detta förslag
av de revolutionära norska
partivännerna? Sätta de sig, såsom tredje
Internationalen kräver och såsom
kommunisterna i Tyskland göra, på
sina revolutionära hästar och avvisa
stolt varje pakt med borgardömet?
Visst icke.
Den särskilda
socialiseringskommitté, med framstående
"revolutionärer" bland ledamöterna, som
partiet och landsorganisationen tillsatte
1919 och som den 4 nov. samma år
avlämnade sitt förslag, yttrar bl. a.:
"Flertalets förslag (d. v. s. majoritetens
inom Arbeiderkommissionen) har det
största intresse för socialistisk politik, oeh
kommer att vara ett betydelsefullt steg på
vägen fram emot socialisering och
folkstyre på det ekonomiska området. I
motsats till kommissionsflertalets övriga
ledamöter, som vänta att arbetarnas
deltagande i driftsledningen skall leda till
försoning och samarbete mellan kapital och
arbete, uttala de socialdemokratiska
ledamöterna i kommissionen följande
uppfattning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:37 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1920/0136.html
