Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Karleby, Nils: De revolutionära norrmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En tillfredsställande lösning av den
sociala konflikten kan endast uppnås genom
en helt genomförd socialisering med
fullständigt avskaffande av den kapitalistiska
formen för produktion och omsättning.
Det kan icke uppstå något samarbete
mellan kapital och arbete i den meningen, att
arbetarna skulle erkänna representanterna
för den privata kapitalmakten såsom
likaberättigad part i arbetsförhållandet.
Arbetarna komma därför att fortsätta sin
kamp mot det nuvarande ekonomiska
systemet tills det blir helt förändrat och en
fullständig socialisering är genomförd.
Men intills den fullständiga
socialiseringen är genomförd, hälsar arbetarna med
glädje varje steg som förer fram emot
densamma. Vi se sålunda i det föreliggande
lagförslaget icke en reform, som kommer
att förlika arbetarna med det nuvarande
produktionssystemet, men en nyordning som
betecknar en erövring åt arbetarna av den
övervägande inflytandet på en del av
företagsledningens område, där arbetsgivaren
haft oinskränkt myndighet."
Partiets socialiseringskommitté (och
likaså den revolutionära partistyrelsen) är
helt ut enig i denna våra partivänners syn
på driftsrådens betydelse och biträder
också våra partivänners avvikande mening i
kommissionen, som går ut på att skaffa
arbetarrepresentanterna i driftsråden ökad
makt.
Det är redan av detta klart, hur
man är inne på kompromissen från
det revolutionära rådssystemets
tankegångar. Man hälsar med glädje
varje steg framåt och giver sig
därmed hänsynslöst reformismen i våld,
med glömska av alla revolutionära
förpliktelser att omedelbart störta
kapitalismen. Än mera framgår
detta av ett förslag längre fram, där
man t. o. m. graderar upp
kompromissen alltefter vad man kan få.
Kommissionsflertalet föreslår, att
för ett beslut i driftsrådet fordras
samtycke av en majoritet inom varje
grupp av detsamma, d. v. s. såväl
arbetsgivare som funktionärer och
arbetare. Om detta säger
socialiseringskommitténs av partistyrelsen
sedan tillstyrkta förslag:
Det är klart att arbetarna icke kunna
bli stående vid den ordning,
kommissionsflertalet föreslår. När de gå att
genomföra driftsråden böra de därför begära att
alla beslut skola fattas med allmänt
flertal (redan det ju en mycket betänklig
kompromiss med den revolutionära läran,
eftersom det innesluter rösträtt åt
kapitalisterna!). Därest arbetsgivaren gör det till
en betingelse för att erkänna rådet och
tillträda detta, kan dock rådet gå med på
att det bildas tre grupper, såsom det
föreslås av kommisionsflertalet, och att det för
giltigt beslut kräves, att detta fattas med
majoritet inom två av de tre grupperna.
För en vanlig människa är detta,
onekligen en väl kompromissarisk
läggning hos ett revolutionärt parti,
som principiellt avvisar alla
kompromisser med kapitalismen och
dömer till förrädare envar, som
begagnar sig av dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
