Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Langenfelt, Gösta: En utredning av folkrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 32
TIDEN
tydelse. En sak kan ge motivering
till väpnad aktion, nämligen
»angrepp på och förtrampning av
allmänt mänskliga rättigheter, såsom
rätten till tro och samvetsfrid,
personlig frihet, yttranderätt o. s. v.»,
men även denna motivering är
synnerligen elastisk, och man drar en
smula på smilbandet, om
bolsjevi-kernas Ryssland skulle dömas
annorlunda än tsarernas, som icke ens
hade revolutioner att åberopa
sig på. Bolsjevikernas ställning har
i sanning skapat en ny utgångspunkt
för folkrättsliga betraktelser. »All
folkrätt är kapitalistiska påfund», har
Radek sagt, »och icke värt att
respekteras». I den mån har han rätt,
då sannerligen f. n. alla stadganden
saknas om en så i eminent mening
vidtagen omgestaltning som
bolsjevikernas. Här blir alltså
frågeställningen: Vilken är rätten att ställa
villkor, om en stat ordnar sina inre
förhållanden på ett sätt, som alldeles
kränker föregående uppfattningar av
samhället, och om staten dessutom
ordnar sin utrikespolitik till
systematisk propaganda i samma riktning
för andra staters inrikespolitik som
den egna?
I sammanhang härmed borde
nämnts, om en stat, som genom
konstitutionell omvandling
grundligt förändrats, fortfarande är
skyldig att uppfylla tidigare ingångna
fördrag och förpliktelser. Det är
intressant att notera, hurusom
engelska pacifister samma dag
krigsförklaringen överlämnades till
Tyskland, genom plakatbärare på gatorna
gjorde gällande, att det av
regeringen ingångna fördraget med
Frankrike, icke hade helgd, då det icke
underställts parlamentet. Ja, man
gick t. o. m. så långt som att säga,
att neutralitetsgarantien för Belgien
icke kunde anses bindande, då den
ingåtts vid en tidpunkt (1831), då
folket saknade varje möjlighet att
göra sig hört. Den bolsjevikiska
förklaringen, att statsskulderna till
utlandet upphävts, lida också av
denna uppfattning. En sådan fråga,
som nyss ovan ställda, måste
naturligtvis besvaras nekande, då eljest
inget mellanstatligt förtroende
kunde existera. Det är intressant att
att citera, vad engelska
ambassadören Buchanan yttrade i Petrograd
d. 8 dec. 1917 till en samling ryska
journalister: »Vi kunna ej ett
ögonblick medgiva riktigheten av
folk-kommissariernas påstående, att en
traktat, avslutad med en autokratisk
regering, ej skulle äga bindande
kraft för den demokrati, som
sedermera kommit till styret, enär en
sådan princip, en gång fastslagen,
skulle undergräva grundvalarna för
alla internationella
överenskommelser». Detta i vad rör officiella
traktater. De enskilda utlänningarnas
ställning är enahanda. Visserligen
kan en stat göra bankrutt och
dymedelst genom konkurs bli
förhindrad infria sina förbindelser. Även
kan avskrivning av värden
förekomma. Men detta ändrar icke
faktum, att de främmandes rätt
erkännes. Förf. nämner hurusom den
doktrinen blivit gällande, att när
borgerliga krig rasat och värden
gått förlorade, den nya
statsordningen är skyldig ersätta och — märk
väl! — icke blott främmande utan
även egna undersåtar, dymedelst
dödande grundsatsen om
ersättningarnas obehövlighet på den grund
att främlingen som gästar landet ju
icke behöver en ersättning, som
undersåten icke får. Rysslands
bolsje-viker ha härvidlag börjat med denna
sist nämnda villoåsikt; numera
synes det, som om den skulle ändrats
därhän, att utlänningar kanske skola
få, infödingarna däremot icke.
Ett annat härmed sammanhörande
problem är uppkomsten av nya
stater. Under kriget ha en hel del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
