Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Langenfelt, Gösta: En utredning av folkrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA LANGENFELT: EN UTREDNING AV FOLKRÄTTEN. 133
statsbildningar konstituerats, många
ha snart försvunnit, andra kvarlevt.
Sådana (av senare slaget) äro
exempelvis Polen, Finland,
Tjeckoslovakiet. Härvidlag har högsta rådet i
Versailles handlat med berömvärd
hastighet. Redan före krigsslutet
hade Frankrike erkänt Finland,
förut en del av dess ryske allierades
område. Även England gjorde
detsamma ehuru icke officiellt; det
sände en diplomatisk representant till
Hälsingfors, och mera behövdes
icke. Den finska regeringens
hemställan om erkännande blev också
snöpligt avvisad med detta faktum.
Erkännandet kan eljest låta vänta
på sig; England vägrade erkänna
den serbiske Alexanders mördare i
många år. Men då en ny stat
konstitueras, lösryckt som den är ur en
statskropp, bör ju rätteligen även
en del av den gemensamma
statsskulden gäldas av den nya
statsbildningen. Aven häri har
sedvänjan skiftat. Ukrajna utlovades
skuldfrihet i Brest-Litovsk 1918 av
tyskarna; nu är ju denna fred inte
mycket värd. Österrike-Ungerns
upplösning i nationalstater orsakar
givetvis en uppdelning av
statsskulden, ehuru det ett ögonblick såg ut
som om Versailles skulle ge
Tysk-Österrike hela bördan. Ibland kan
denna princip leda till sådana
konsekvenser, att vinsten av nytt land
(i fråga om nya självständiga stater
är det naturligtvis självständigheten
som är det dyrbara) för en stat
medför så stora ekonomiska förluster,
att den reala vinsten blir ingen.
Rörande en stats inblandning i
främmande stats angelägenheter
hävdas principiellt, att den är av
ondo. Om inblandningen gäller
speciellt lagskipningen, såsom i fallet
Österrike mot Serbien strax före
krigsutbrottet, då Österrike skulle
ha bisittare i de serbiska
domstolarna, är den att anse som oerhört
kränkande, icke blott för
nationalkänslan utan även för folkrättens
stadgar (sid. 71). Jämför
Brest-Litovskfreden om finanskontroll i
Ryssland. Andra former av
inblandningar äro t. ex. sådana vid uppror
mot laglig regering. Här som alltid
spela en massa förbisedda faktorer
in. Så t. ex. kan inskridande
gillas, om bistånd gives den
formellt lagliga regeringen, det
betraktas som givet åt vänskapligt
sinnad stat, och protester från
motsidan tjäna till inget. Däremot bör
ingen hjälpa de upproriska, det är
folkrättsvidrigt. Man må säga, att
folkrätt är ett kapitalistiskt påfund,
även om den som vapen betraktad
har tvenne eggar. När Ryssland
krossade Polen (60-talet), då var
det rätt i teorin, och ingen fick
hjälpa upprorsmakarna. Tyskland
ansåg sig rent av i stånd att hjälpa
ryssarna. Förf. medgiver, att
nationella resningar med utländskt
understöd äro förlåtliga, ehuru icke
strikta. Så t. ex. kunde U. S. A.
ej tillåta ett privat understöd åt
kubanerna 1899 mot Spanien, ehuru
dess hjärta slog för insurgenterna.
Först genom kriget blev understödet
möjligt — och då officiellt.
Engelska regeringen måste också straffa
d: r Jamieson och hans partigängare,
då de 1896 inföllo i Transvaal,
ehuru engelsmännen i själ och
hjärta gillade åtgärden. Men i fråga
om Finland 1918 då? Finland,
visserligen nyss lösryckt från Ryssland,
var dock erkänt av Ryssland,
Frankrike, Tyskland och Skandinavien.
Ja, enligt folkrätten förelåg intet
hinder för svensk intervention; där
tillkommo yttre politiska
förhållanden, så att ingen intervention
skedde. Det är alltid sådana
utrikespolitiska modifikationer, som
påverka folkrättens efterlevnad.
Dock torde här, såsom förut, det
nya subjektet för folkrättsliga be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
