Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Händelser och spörsmål - Konstruktiv socialism eller utopism - Press och regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
TIDEN
sande av alla konstruktiva försök, fallit
bort. Om den uppåtsträvande
socialistiska rörelsen framför allt hade att förvärva
och utbreda kännedomen om de
ekonomiska utvecklingslagarna, så har den numera
även att draga konsekvenserna av denna
kunskap. Kapitalismens
produktionsutveckling har givit oss riktlinjerna för det
socialistiska samhällets ekonomiska byggnad.
Att utveckla och klarlägga desamma är
icke längre ett fåfängt bortkastande av
tid, utan vetenskapligt och praktiskt
värdefullt arbete. Grundvalen finnes för en
vetenskaplig undersökning och diskussion
av det socialistiska samhällets byggnad,
icke som konstruktion av den fjärran
framtiden, utan som plan för byggnadsarbetet.
Socialismen måste skaffa sig ett enhetligt
ekonomiskt arbetsprogram, om den icke vill
komma till korta inför sina nya uppgifter.
Förf. påpekar, att det gäller att låta
socialismen varken stagnera i döda ord om
’ ’utveckling’’ o. d. eller falla tillbaka i de
förmarxistiska barnaåren. För dem, som
av vetenskapliga grunder principiellt
bekämpa ’ ’utopismen’’, måste det klargöras,
att icke försöket i och för sig att pejla in
i framtiden, eller att finna formerna för
den uppväxande nya
samhällsorganisationen, utan blott den villkorliga
konstruktionen av framtiden, alltså försök som icke
vila på verklig kunskap om de faktiska
förhållandena, är ovetenskapligt. Under de
mera outvecklade produktionsförhållandena
i förra seklets början var detta den. enda
möjliga formen för att "skåda in i
framtiden ’’; därmed var också kampen mot den
utopiska konstruktionen given och
berättigad. Men numera, då det kapitalistiska
samhället själv i allt högre grad skapar de
organisatoriska former, till vilka det
socialistiska samhället måste anknyta, ligga
förhållandena helt annorlunda. Nu kan det
bli tal om ett fullt vetenskapligt
utforskande av de givna ekonomiska och
tekniska fakta, för att på den sålunda vunna
grunden bygga den ändamålsenligaste
organisationen och arbetsmetoden. Vad är
den allt kraftigare ansvällande
litteraturen om socialisering och industriell demo-
krati annat än ett påtagligt bevis på, hur
det konstruktiva momentet i socialismen är
det, som alltmera dominerar?
Press och regering.
Den kända intervjukonflikten Siösteen—
Palmstierna bragte nyligen till stånd en
debatt om regeringens — i detta speciella
fall utrikesdepartementets — ställning till
pressen. Det upplystes under konflikten,
att utrikesdepartementet sedan länge
plägat arbeta i samförstånd med pressen, pä
så sätt, att särskild information i
viktigare frågor lämnades pressens
representanter in corpore. Från en del håll an
märktes mot detta, att det ledde över till
det olyckliga systemet med en beroende
"officiös" press.
Det råder självfallet ingen
meningsskiljaktighet om betydelsen och
nödvändigheten av en gentemot regeringsmakten såväl
som överhuvudtaget oberoende, självständig
press. Men den anmärkningen, att ett
intimt samarbete mellan press och
utrikesdepartement skulle föra ut på ett sluttande
plan i detta avseende, beror uppenbarligen
på en ren missuppfattning av vad pressens
frihet egentligen är och på vad sätt den
kan hotas. Finns det någon som tror, att
ett framläggande av läget sådant det ses
på ansvarigt håll skulle kunna förstumma
högerpressens kritik av en vänsterregering
eller tvärtom? Icke i annat fall, än att de
givna upplysningarna faktiskt övertygade
vederbörande om att ingen saklig
möjlighet till opposition funnes. Motståndet mot
direkta och faktiska upplysningar i viktiga
frågor till dem, som ha att i pressen
behandla desamma, löper i grund och botten
blott ut på att bevara okunnigheten och
o vederhäftigheten som oppositionsgrundval.
Och det är intet tilltalande ideal.
Ett hot mot pressens eller
journalistikens frihet uppkommer först då, när den
offentliga makten söker förskaffa sig en
bestämmanderätt, en myndighet över
pressen. Detta hot kan endast ligga på det
finansiella området eller på tryckfrihetens
område; den sistnämnda möjligheten
existerar emellertid icke längre i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
