Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Händelser och spörsmål - Press och regering - Vad är modern liberalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL.
137
Någon ansats på det förstnämnda området
har heller icke förmärkts från den
offentliga maktens sida. Men det är det enda,
där ett hot mot pressens frihet faktiskt
kunde göras.
Men även om den svenska pressen
faktiskt står fri mot den offentliga makten,
betyder detta icke, att den är "fri" i
detta ords ideala mening. I denna
mening skulle väl publicistisk frihet betyda,
att en publicist själv ägde och bestämde
över sitt organ och skreve utan hänsyn till
annat än sin övertygelse. Det är ju svårt
att agvöra, när detta icke är fallet; ty att
t. ex. hela kören högerpublicister i en viss
fråga hävda en enhetlig uppfattning rakt
motsatt den, som hävdas av
socialdemokratin, är ju icke i och för sig ett bevis på
att de skriva mot sin övertygelse. Hjärtan
och njurar kunna icke rannsakas. Men
apriori förefaller det ganska klart, att de
som bedöma en given situation utifrån en
gemensam åskådning eller gemensamma
klassintressen, skola komma till ungefär
samma resultat. Eljest kan det ju icke
bestridas, att publicistens frihet i den nämnda
ideala meningen i parti- och
bolagstidevarvet är väsentligt inskränkt. Han har
oupphörligt att taga hänsyn till sina
kom-mittenter, och detta i högre grad, ju mindre
han själv representerar en personlig
auktoritet, som kan hävda sig gentemot
kommit-tenterna. På denna punkt ligger nog i
själva verket problemet om publicistens
frihet mera än någon tror; det är bristen på
orädda, självständiga och dugliga
personligheter, som gör pressen till en i många
fall viljelös tjänare åt dem som rycka i
trådarna eller åt • de klassintressen, som
närmast sammanfalla med publicistens egen
åskådning. Böten härför ligger tydligen
icke i en opposition mot en anordning,
som syftar till att giva journalisterna
kännedom om alla fakta — alltså även de
departementala i stället för blott de från
andra och oftast ensidigt underrättade håll
kommande — såsom grundval för hans fria
omdöme.
Någon risk för att en sådan anordning
skulle framkalla en alltför stor lojalitet
mot en regering från oppositionens sida
föreligger alls icke. Om den svenska
pressen är beroende, är det minst av allt av
den offentliga makten; om den tager
hänsyn, är det minst av allt till en regering,,
i synnerhet om det egna partiet står i
motsättning till densamma. Pressen är
numera framför allt tjänare åt
Massintressen; den är beroende av dessa, och däri
skall man söka förklaringen till vissa ur
den ideala frihetssynpunkten osympatiska
företeelser. Men detta har intet med
frågan om pressens frihet gentemot den
offentliga makten att skaffa.
Vad är modern liberalism?
Svaret på den frågan blir allt svårare
att giva. I den diskussion, som för en tid
sedan ägde rum med utgångspunkt i den
socialdemokratiska kritiken mot liberalerna
för deras hållning till kommunalskattefrå
gån, framkommo från liberalt håll de mest
skiftande uppgifter. Göteborgs
Handels-och sjöfartstidning förklarade, att "den.
av utsikten till egen vinst framdrivna
före-tagsamheten och dugligheten’’ vore det
enda, som kunde hindra hela näringslivet
att försumpas. Denna goda
manchesterliberala syn förklarade det liberala
organet utmärka den moderna liberalismen..
Dagens Nyheter och Afton-Tidningen i
Stockholm voro ute på helt andra linjer;
skillnaden mellan liberalism och
socialdemokrati vore enligt dessa organ blott denr
att medan socialdemokratin doktrinärt och
schablonmässigt ville socialisera alltings
ville liberalismen bibehålla sig fri
prövningsrätt från fall till fall, men hade visst
intet principiellt emot varken socialisering
eller social demokrati. Och som pricken
över i-t kom den liberala östgöten med en
förkunnelse, att socialismen egentligen vore
liberalism, och alltså vice versa, får man
väl förmoda, så snart den tog i
betraktande även förvaltningssidan av saken och
icke blott ville ’’förstatliga’\ Hör blott:
I Social-Demokraten hade hr Gustav
Möller skrivit, i god överensstämmelse med
den allmänna socialistiska tankegången:
"Vi kunna ej tillåta en dödande byråkra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
