Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Händelser och spörsmål - Kyrkomötets vetorätt - Förlängningen av arrendeavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
TIDEN
ansluta sig till frikyrkorna eller känna sig
som "vildar" i religiöst avseende, är
bibehållandet av kyrkomötet i dess nuvarande
konstittuionella befogenheter en kränkning.
Till den partiskhet, som staten i kraft av
själva statskyrkoinstitutionen visar i sitt
förhållande till de religiösa samfunden,
kommer, tack vare nämnda befogenheter,
partiskheten i att utrusta statskyrkan med
ett organ, som lägger i hennes hand ett
konstitutionellt inflytande över
lagstiftningsfrågor, som kunna gälla alla
samfund. Det är därför också en gärd åt
religionsfrihetens fordringar, om en
Inmönstring av kyrkomötets vetorätt kommer
till stånd.
Den utväg till religionsfrihetens
ordnande, som hägrade för lagutskottet 1856—
58, då det genom ett förslag till
kyrkomötesförordning ville tillmötesgå
religionsfrihetskravet, var från första stund en
irrväg. Utvecklingen själv har otvetydigt
inskärp, att det icke var på den vägen
religionstvånget skulle lossas. Kyrkomötet
har icke på minsta sätt tagit initiativ till
skapande av vidgad religionsfrihet. Sna
rare torde det genom sin i åtskilliga fall
integna intransigenta hållning ha förstärkt
intrycket av statskyrkan som en
frihetsfientlig institution. Redan 1858 hade det
förhatliga konventikelplakatct måst
upphävas, och allt sedan dess har
frikyrkorörelsen gått segrande fram. Förgäves har
kyrkan sökt hejda den. Alla utsagor, att
kyrkomötet skulle bli ett organ för
kyrkan? självreformering lia kommit på skam.
Från kyrkomötet ha icke utgått några
livgivande impulser till kyrkans pånyttfö
delse. Det har tvärtom tjänat som
illustration till den brist på reformatorisk anda
och kraft, som allt mer ställt statskyrkan
på sidan om förnyelsens väg. Ledningen,
av svenskt religiöst folkliv har gått från
statskyrkan och lagts i frikyrkornas hand.
Det är därför en för nationens religiösa liv
allt annat än representativ organisation,
som genom den i grundlagen åt kyrkomötet
inrymda vetorätten reser anspråk på att
spela rollen av tredje statsmakt. Härtill
koir.mer att hrr biskopars självskrivenhet
som ledamöter av kyrkomötet gör det
statskyrkliga prelatdömet till självskriven
med utövare av den mot regering och
riksdag riktade vetorätten. I en tid, då
svenska nationen nedbrutit de skrankor, som
förbehöllo den politiska makten åt ett
privilegierat fåtal, är vidmakthållandet av
kyrkomötet i dess nuvarande konstitutio
nella befogenhet mindre än någonsin för
svårligt.
I lagutskottets utlåtande (nr 3.1) år
1863 heter det bl. a.: ’Och även om den
särskilda kyrkorepresentationens röst
endast vore konsultativ, lärer därutav
ingalunda följa, att den skulle sakna en
av-görrnde vikt’. För 1863 års lagstiftare
stod det sålunda klart, att kyrkomötets
vetorätt icke var behövlig för att åt
detsamma förläna ett tillbörligt inflytande.
Motionären veterligt finnes intet land i
världen, där kyrkan äger den
konstitutionella befogenhet, som den svenska
statskyrkan har i och med kyrkomötets veto
rätt. Var den redan vid sin tillblivelse ett.
allt för frikostigt och bevisligen sitt syfte
likväl förfelande vederlag i den politiska
dragkampen om representationsreformen,
så är den i sitt fortbestånd, med hänsyr
till statskyrkans allt mer reducerade
faktiska maktställning inom nationens andliga
liv, en orimlighet, vars undanröjande
endast blir på en gång en naturlig bekräftelse
på vad som faktiskt är, och en lättnad i
vår förut alltför tungrodda och.
vidlyftiga lagstiftningsprocedur.
T sitt utlåtande instämde
konstitutionsutskottet helt med de synpunkter
motionären framfört, och åberopade även ett
yttrande av 1894 års konstitutionsutskott i
samma riktning. Högern nåde reserverat
sig och ansett allt bra som det är, medan
hr Harald Hallen likaledes i ett särskilt
yttrande lät förstå, att han ansåg allt vara
bra som det är, men icke ville säga ut
detta.
Förlängningen av arrendeavtal.
Den 21 januari i år avgav
jordkommis-sionen ett förslag till lag om förlängning
av vissa arrendeavtal. Enligt lagförslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
