Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - Lindley, Charles: Sjöfartens socialisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLES LINDLEY: SJÖFARTENS SOCIALISERING.
163
liga krigstidsåtgärderna, som ju
ingenstädes voro baserade på
socialistiska principer. I det fortsatta
resonemanget över dessa förhållanden
identifierar man statsdriften med den
enskilde arbetsgivaren som alltid söker
billigast möjliga arbetskraft och
anser sig därför stå emellan valet att
överlämna sig åt den större och
mäktigare arbetsgivaren (staten) eller
den svagare privata
arbetskraftsköparen.)
Härefter uttalas: "att ingen
omedelbar fördel av nationell äganderätt
kan kompensera uppgivandet av
möjligheten till frampressandet av
ständigt ökade och förbättrade löne- och
arbetsvillkor och att alltid större
svårigheter gör sig gällande vid
utövandet av denna påtryckning mot
förstatligade företag, än mot
privatägda företag, låter sig icke bestridas.
Arbetarne stå friare gentemot
privatkapitalistiska korporationer, — vilka
icke älskas — än gentemot
samhälliga företag, vilkas rättigheter
betraktas såsom heligt skyddade mot
angrepp. När samhället övertager
funktionen som arbetsgivare, blir
dess motiv och intressen identiska
med den enskilda arbetsgivaren och
den i företaget anställda arbetaren
måste därför garanteras samma
aktionsfrihet, individuellt och
kollektivt, såsom hos privata arbetsgivare.
Om detta är oförenligt med
samhäl-lig drift, måste detta faktum
överväga alla övriga förmåner som
härigenom kunna uppstå.’’
Facktidningen övergår därpå att
mera speciellt behandla vissa förhål-
landen varav sjöfarten beröres,
såsom ifråga om konsulatväsendet i
utrikes belägna hamnar. I händelse av
tvister mellan besättningsmän, befäl,
och redare, skola dessa
konsulattjänstemän enligt vedertagen praxis,
representera statsmyndigheterna och
opartiskt söka att uppklara
divergen-serna. Vid nationaliserad
äganderätt kommer ifrågavarande
tjänsteman att representera redaren,
samtidigt som han skall uppträda som
opartisk medlare. Samma
missförhållande skulle även framträda i
hemlandets hamnar, där samtliga
tjänstemän vid sjömanshus,
tullförvaltning, s j öf artssäkerhetskontroll
etc. måste anses såsom redarens
(statens) direkt anställda tjänstemän.
Dessa skulle å ena sidan gentemot
privatägda fartyg äga rätt till
ingripande medels tvångsåtgärder till
lagars och förordningars efterlevnad
eller till skipande av rättvisa; men
gentemot statens, över dem stående
tjänstemän skulle de vara
urstånd-satta att göra sin mening gällande.
Det andra alternativet, med
bibehållen nationell äganderätt och
medinflytande, fastän driften
överlämnats till privat handhavande,
utdö-mes utan någon längre motivering
med hänvisning till det olämpliga i
att "sjöfartsstyrelsen" skulle ha
makt och möjlighet att göra sin vilja
gällande. Systemet skulle närmast
"kunna liknas vid ’katt och råtta’
och där råttan (skeppsredaren)
skulle beviljas några ögonblicks
frihet för att omedelbart ånyo
infångas". Systemet måste därför
antingen vara statslig äganderätt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
