Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - Lindley, Charles: Sjöfartens socialisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLES LINDLEY: SJÖFARTENS SOCIALISERING.
165
statsmyndigheterna gjort
framställning om att få övertaga de till staten
under och efter kriget överlämnade
fartygen.
Den italienska
rekonstruktionskommittén som fått i uppdrag att
avgiva utlåtande över berörda
framställning har uttalat sitt
tillstyrkande av, att de fartyg som av de
allierade har överlämnats till italienska
staten måtte placeras under vård och
kontroll av sjöfolkets fackliga
organisation.
På grund härav lär man allaredan
ha startat en kooperativ förening
inom förbundet, som inregistrerats
under firmanamn ’’Garibaldi", med
angivet ändamål att utveckla den
italienska handelsflottan samt att
ekonomiskt och moraliskt höja det
italienska sjömansståndet.
Sjöfolkets organisation, som redan
före kriget haft dessa frågor under
debatt samt i samband med
projekterad större konflikt tänkt göra
allvarligt försök i denna riktning, synes
vara fullt medveten om det oerhörda
motstånd som från
sjöfartskapitalis-tiskt håll kommer att riktas mot detta
arbetareföretag. Trots detta ha
statsmyndigheterna likväl ansett sig böra
intaga en välvillig ståndpunkt och
lär ministern för transportärenden
bl. a. ha uttalat att statsmakten var
övertygad om lämpligheten av, att
till detta företag överlåta såväl de
fartyg varom framställning gällde,
som även de fartyg som staten själv
byggde å egna varv och att dessutom
ställa erforderligt rörelsekapital på
flera hundra miljoner lire till
företagets förfogande.
Genom att på detta sätt alliera sig
med sjöfolkets organisation, anser
sig staten vmra vissa fördelar, såsom
garanti mot den hotande
förtrustnm-gen, till gagn för industri och
samhälle, samtidigt som man på detta
sätt tror sig kunna lösa det svåra
problemet angående statsdriftens
befriande från byråkratisk stelhet,
profit-och arbetarefrågan. Synnerligast det
sistnämnda spörsmålet blir för varje
dag alltmera aktuellt och där en
lösning efter angivna grunder måste
betraktas såsom en stor förmån för
alla medborgare; om ostörd sjötrafik
kan garanteras samhället.
Förövrigt råder särdeles
gynsamma förutsättningar på detta område
i Italien. Oss veterligt finnes icke i
något annat land en gemensam
organisation för såväl befäl som
underordnat manskap. Nästan allt
loss-och lastningsarbete vid hamnarna
utföres av kooperativt organiserade
hamnarbetareföreningar, som ha
existerat i flera tiotal år och städse
åtnjutit stort understöd av
myndigheterna. (Här i landet krossades denna
spirande rörelse vid 1908 års stora
hamnarbetarestrid.) Naturligtvis
måste samarbetet mellan kooperativ
sjöfartsdrift och kooperativt
hamnarbete, bliva det bästa tänkbara.
Kommer så härtill att stora
skeppsbygg-nadsvarv, såväl i Genua som å andra
platser bedrives enligt kooperativa
principer och vilka företag under
kriget fingo de amplaste lovord av
ententens amiraler, så har man här
ett extra tillskott i samverkande
kraft som giver garanti för att man
icke behöver uppfatta det hela såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
