Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - Lindley, Charles: Sjöfartens socialisering - Hirdman, Gunnar: Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhöriga problem, utan de
sammanhänga med det stora
socialiseringsproblemet, vars grundprinciper
naturligtvis även komma att bliva
tilllämpliga på sjöfarten.
Föreliggande problem äro dock så
stora och svåra att arbetareklassen
endast genom uppbjudande av alla
krafter skulle kunna lösa desamma
och för detta kräves enighet,
självtukt och disciplin. Motsatsen kan
endast framskapa kaos och de
socialistiska idéernas undergång.
Anna Lenah Elgström.
För TIDEN av GUNNAR HIRDMAN.
Vid ett svenskt studentmöte för
några år sedan föreslogs att å
programmet upptaga »Modärn svensk
skönlitteratur», men förslaget
avböjdes utan vidare med förklaringen:
»Dtt finns ju för närvarande ingen
svensk skönlitteratur!» Vilken
förklaring tycktes godtagas allmänt av
den församlade ungdomseliten. Det
hör visserligen till historien, att det
var kristna studenter, men
omdömet är nog karaktäristiskt för
åtskilligt vidare kretsar. Vi ha ju
Strindberg och några överlevande
»åttitalister» och så det lysande
90-talet förstås, men för dagen, just
nu, ha vi inga diktare!
Borde vi inte bättre akta oss för
att komma i sällskap med den unge
Strindbergs samtid! Är det inte
samma ton vi ta? Var inte den lika
säker på, att svensk litteratur var
något som hörde till början av
1800-talet eller fanns i Almqvist,
Rydberg och Snoilsky, »men för
närvarande ha vi ingen litteratur att
tala om!» Tror ni inte att det hette
så även på den tid — i slutet av
70- och början av 80-talet — då
den unge Strindberg kämpade sig
fram, då vår störste var en tämligen
obskyr författare till: »Mäster Olov»,
»Fjärdingen och Svartbäcken».
»Fredlös», »Hemsöborna». Hur
mången var det som då såg, att han
var en av dem som höra ej
decenniet med seklerna till? Efteråt blir
det ju tydligare!
Låt oss alltså inte i hopen av
skrivkunniga medelmåttor förbise
den verkliga »kämpande
intelligensen!» Det går så lätt att komma
med bland brackorna!
Huru välgörande skulle det icke
vara för dessa tvärsäkra kristna
studenter att någon gång öppna en
bok av Hjalmar Söderberg t. ex. —
han hör ju inte till de yngsta, men
lika litet till de passerade — inte
bara ondgöra sig över »Hjärtats oro»
utan även modigt och
eftertänksamt läsa »Doktor Olas», och var-
GUNNAR HIRDMAN: ANNA LENAH ELGSTRÖM.
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
