Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - Hirdman, Gunnar: Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
TIDEN
för inte även »Den allvarsamma
leken». Och Ossiannilssons sociala
romaner — inte bara »Prästgården» och
»Jesus från Nazaret». Men ännu
hellre Martin Kock! Hans
utomordentliga »Arbetare» och »Guds
vackra värld». Det är verkligen litet
mer än ingenting! Och jag har ändå
inte nämnt Ludvig Nordströms bästa
saker eller Marika Stjernstedts och
Elin Vägner, Ruhes »Två nationer»
eller Didrings »Malm».
Visserligen, visserligen, kan
svaras, men det där är ändå inte »stor
dikt».
Stränga herrar, svarar jag, den
stora dikten växer ju inte på träd,
men överallt där den finns så har
den dock växt. Även den största
tar tid att bli stor.
Emellertid, när vår stränge
kritiker C. A. Bolander, granskar den
yngsta svenska litteraturen och
därvid för de allra flesta har till hands
sitt kategoriska: »Bra hoppat, men
dålig flykt,» måste han dock med
erkännande stanna vid åtminstone
tvenne namn bland samtida
»obefintliga diktare»: Wilhelm
Ekelund och Anna Lenah
Elgström. Obefogat vore det ej om
vi här sammanställde dem som de
tvenne yppersta i våra dagars
svenska dikt, bland de nu levande de
mest levande av alla, lika
varandra som omutliga konstnärer och
livspejlare, med samma klang och
kraft i deras eljest så högst olika
språk, och samma djupa allvar i
deras — även mycket olika —
livstolkning och förkunnelse; den ene
så manlig och klassisk, den andra så
kvinnlig och modärn. Manlig, ja,
men inte i 1914 års mening;
kvinnlig, ja, men inte feminin. Modärn
ja, men inte splittrad och utåtvänd.
Som sagt, sammanställningen är i
och för sig ej obefogad, men vore
vid det här tillfället oblyg. Den
tid vi ha till förfogande räcker
knappt till försöket att
fragmentariskt nämna något om den ena av
dem; den modärna, kvinnliga,
mänskliga, diktaren Anna Lenah
Elgström.
Som en »naturlig röst» mitt i en
samling »skolade stämmor» verkade
hon vid sitt första framträdande med
novellsamlingen »Gäster och
främlingar» år 1911. Stark och
djärv, fast ömsom vek och öm, var
den nya rösten, och man lyssnade
verkligen från början till den.
Kritiken »togs». Både Landqvist, Böök
och Jörgensen, d. v. s. både svensk,
skånsk och dansk kritik hälsade den
unga kvinnliga debutanten som en
verkligt originell kraft.
»Gäster och främlingar» — dikt
redan i titeln! Och från första
sidan slår emot en något äkta och
självständigt. Här inbjöds inte till
jämförelse med föregångare eller
förnumstigt tal om påverkan av det
ena eller andra mönstret. Nej, den
unga var ej påverkad av, men väl
påminnande om, ja, må det tillåtas
en enkel, olärd människa att säga
det fast det inte är sagt förut,
påminnande om en av de stora i väster
Ibsen och en av de stora i öster,
Gorki.
Motiven i »Gäster och främlingar»
påminna till det yttre om Maxim
Gorki; när vi stiga in i
»Illusionernas hus» och möta »Gamla Gatans»
problematiska existenser är det ju
som om Gorkis »urspårade» flyttat
in i vårt eget glada Stockholm. På
samma undermänskliga
levnadsstandard utkämpas och genomlides
livsödena och med samma sorglöshet
och känsla av att vara utom
samhället, utanför den normala
livsföringen. Men det yttre har ej så
stor plats här; under det för alla
synbara livsförloppet leves ett annat
liv, det som blott diktaren
förnimmer och kan tolka, detta har Anna
Lenah Elgström, anat och skildrat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
