Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - Hirdman, Gunnar: Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
TIDEN
»Stjärnan, vars namn är
Malö r t».
Den kan kallas en bok om tappra
människor. Få böcker äro skönare,
få böcker mera stålsättande än
denna, en dityrambisk lovsång, till
segern, de tappra, stolta
människornas seger över ensamhet och
meningslöshet och alla livets kala*
miteter, segern över döden och över
själva förintelsen.
Mäktigt inspirerad och
inspirerande är varje sida i denna andefulla
bok, åter och åter läser man de
gripande berättelserna om sublima
människoöden. Ofta går jag till
denna bok, läser ofta blott några
sidor, t. ex. de överfulla slutsidorna
av berättelsen om Lille Louis (sid.
72—78). »––––— Blott hennes
leende av triumf––––––blev kvar
— blev kvar av hela Lille Louis —
— — Så som segern alltid blir
beståndande medan allt det den kostat
av smärta förgätet sjunker ned i
intet! Liksom vore all den smärtan
till för segerns skull — som vore
människorna själva till för den —
segern över livet — segern över
döden — segern blint ut i mörkret.»
Eller den i språk och bilder
skön-hetsmättade slutberättelsen, »Då
liljorna blomma», förtäljande om
Pico della Mirandola och hans
ung-domsälskades öde, där hon
lovsjunger »detta människohjärtats härliga
trots, vilket säger till smärtan: »Du
skall bli sång, strömmande klar ur
min strupe! — till lidandet: Du skall
bli min levnads smycke!»
Men — Mirandolas smärta är född
och närd av hans rikedom,
såväl värdslig som andlig — Gamla
Gatans lidande (för att nu erinra oss
deras värld) fött och närt av
fattigdom, därför blir
Mirandolas liv så stort och sublimt ändå,
fast det skälver av skepsis och
tvivel, men de andras så ömkligt —
så vädjande till medkänsla och hjälp.
Skönhetslidelse och den mest
omutbara konstnärliga ambition
präglar Anna Lenah Elgströms
diktning. Men även allvar inför
tillvarons olösliga problem och
ansvarskänsla inför den grymhet i
livet, vartill människorna själva med
sitt kallsinne sin egoism och
tröghet, sina fördomar och hänsyn bära
skulden: Uppriktigt, ärligt och
självständigt ser hon på de sociala
frågorna. Förvånansvärd är hennes
om djup intuitiv blick vittnande
uppfattning av fattigdomen, som vi
förut uppehållit oss något vid. Man
frågar sig dock: Måste icke en
sådan diktare gå Tolstoys väg? Man
förvånar sig här, som så ofta inför
ärliga människor i gynnad social
ställning, att ej finna den ärliga
ryssens strid återupprepad. Icke så
att vår diktare skulle som Tolstoy
förneka sin konst eller offra den,
aldrig gör hon det, och vem vågar
önska det, men man lyssnar efter
ekot av den konflikt som svårligen
kan undvikas, man väntar att finna
även det lidandet tolkat. Ty Anna
Lenah Elgström är ej längre den
fattiga bohémkvinna, som vi
föreställa oss att hon varit, hon lever sitt
liv skönt som en Mirandola i vårt
fagra Stockholm, i ett palats i
stadens mitt, men höjd över dess larm
och med utsikt över de
ljusspeg-lande vattnen och bort mot söderns
höjder, där Gamla gatans folk säkert
lever kvar, fast deras gata är
raserad för den vackra viaduktens skull.
Men vad ha vi med hennes liv att
göra? Bättre än allmosor och
välgörenhet är för oss den styrka och
det stolta livsmod hon skänker oss
med sina verk, fullt och intensivt
som blott den äkta konsten förmår.
Men de som tala om att geniet
liksom behöver nöd och
fattigdom att kämpa med kunna i henne
se ett exempel på hur konstnären
alltid har fullt upp att kämpa med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
