Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - Langenfelt, Gösta: Om gatunamn hemma och borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starkt påverkades av Tyskland,
speciellt de lågtyskas kultur, torde för
den blivande svenske forskaren av
medeltida svenska gatunamn
Hoffmanns avhandling erbjuda många
värdefulla synpunkter och god
hjälp. Uppgiften borde verkligen
företagas med samma rätt som
Brieskorns intressanta och givande
avhandlingar om svenska medeltida
familjenamn gjorts. Andra till
stadshistorien hörande problem
behandlas av Ernst Grohne: Die
Hausname und Hauszeichen, ihre
Geschichte, Verbreitung und
Einwirkung auf die Bildung der
Familien- und Gassennamen,
Göttingen 1913, som blivit prisbelönat av
Georg-August Universitetet i
nämda stad. Förf. behandlar
exempelvis det även i somliga svenska
städer förekommande tomtnamnet
Fågelsången (Vogelsang), som ju
Bellman diktar om och som t. ex.
finnes i Uppsala. Han skriver (s.
8): ”Sedan slutet av 1200-talet
uppkommer i många städer
husnamnet ’zum Vogelsang’, som alltid
går tillbaka på ett primärt
lokalnamn. Ursprungligen är detta ett
naturnamn, som sedan 1200-talet
ofta och liktidigt förekommer i alla
tysktalande områden. En
skogsdunge, helst nära en bäck, där
sångfåglarna kunna söka sig skydd,
tillades detta namn.” Grohne antar
vidare, att den s. k. ”Minnesang”
skulle ha förberett denna plötsligt
förekommande namngivning; han
anför exempel på detta namn från
Rostock (1282), Mainz (1285),
Strassburg (1326), Friedberg
(1333), Cöln (1340), Worms
(1379), Augsburg (1431). Lybeck
(1538). Det svenska namnet är väl
invandrat från Tyskland? —
Dessutom behandlas sådana
imperativiska namn som t. ex. Stockholms
forna Blåsut och nya Dansut, och
andra svenska krognamn som
Bialite, och handelsnamn som Snörom
(Gruva, Värmland); man bör
observera, att dessa förekomma
nästan undantagslöst på lågtysk botten.
En översikt av den tyska
gatunamnsforskningen med särskild
hänsyn till tyska gatunamns
inflytande på de svenska är en uppgift
att göra. — Numrering av husen i
städerna i stället för tidigare
målade märken och skyltar antages av
Grohne ha franskt ursprung, då det
faktiskt införts i de två städerna,
som först brukade detta system,
genom franskt ingripande (s. 170 och
följande). Förf. antar vidare att
just 1700-talet, som först
praktiserade husnumrering, var därtill
särskilt lämpligt genom
upplysningstidens nyktra och praktiska
tendenser. Det är då märkligt att höra,
hurusom gatnumrering infördes i
Magdeburg redan 1808, medan
Regensburg ända till 1902 betjänade
sig av kvarternumret. Huru
förhållandena gestaltat sig i Sverige
har icke utrönts; dock ge vissa
annonser i Stockholmsposten 1792,
som varit under mina ögon,
anledning förmoda, att Stockholm redan
då hade gatnumrering av husen.[1]
Förf. behandlar också bruket av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
