Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 4, juni 1920
- Langenfelt, Gösta: Om gatunamn hemma och borta
- —n: Lantvärnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vladimirskaja; o. s. v. De äro så att säga
en varning åt dem, som i sin
daningsiver av gator i Sverige
förgäta, att det finns andra efterleder
än gata, när vi ha gränd, brink, väg
m. fl.
Lantvärnet.
Ett sorgligt kapitel ur de svenska krigsrustningarnes historia.
För TIDEN av —n.
Bland alla de huvudlösa beslut
som fattades i samband med det
mellan Sverige och Ryssland 1808
utbrutna kriget, var ävenledes
sammankallandet av lantvärnet. Och ju
mera man studerar dess historia får
man intryck av att detta kapitel,
om vi få kalla det så, är ett av de
sorgligaste bland de många av
dylikt slag, som finnas i de svenska
krigsrustningarnes historia.
Det var egentligen från
stormakterna utomlands, framförallt från
Frankrike och Tyskland, som man
hämtade initiativ till detta företag.
I Frankrike hade nämligen någon
tid dessförinnan ett s. k.
beväringssystem blivit inrättat.
Förslaget framlämnades enligt
P. A. Granbergs uppgifter i
”Historisk tavla av f. d. konung
Gustaf IV Adolfs senaste
regeringsår” (Sthlm 1811) av en
gammal ur tjänst varande militär, men
andra militärer och politiska
personer, med vilka konungen rådgjorde
sig, avrådde emedan man dels
ansåg att det vore stridande emot
gällande författning, dels ock att det
vore omöjligt för landet att
uppehålla en så betydande styrka.
Förslaget var nästan glömt då
kriget mellan Sverige och Ryssland
1808 utbröt. Den som emellertid i
detta som i så många andra
avseenden ”ingenting glömt och
ingenting lärt”, var dåvarande regenten,
konung Gustaf IV Adolf. Helt
oförmodat fingo nämligen
statssekreteraren Lagerbring och
generalmajoren af Tibell order från
konungen att verkställa utskrivning.
”Varje ogift och med friska
lemmar försedd yngling emellan 18
och 25 års ålder”, hette det i
det kungl. brevet, ”av vad stånd
han vara må, som icke förut såsom
soldat, båtsman, fördubbling och
reserv sig låtit inskriva, eller annars
i vår och rikets tjänst ingått, att
hålla sig redo och färdig, att till
fosterlandets frälsning till vapen
gripa när vi därom skulle finna
nödigt, att vår ytterligare nådiga
befallning utfärda”.
Sedermera, den 2 april, utsändes
ytterligare en order, vari
redogjordes för den norm man skulle gå
efter vid samma lantvärns
upprättande.
Att man tämligen snart efter att
dessa order blivit utsläppta började
komma underfund med att det var
brist i vapenförråden, får man veta
bl. a. därav, att enligt en ny
kungörelse av den 7 april uppmanades
de lantvärnister, som så ville och
kunde medtaga egna gevär ”vartill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:37 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1920/0205.html
