Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - —n: Lantvärnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
TIDEN
dem som sådana äga böra
uppmuntras dem nyttja".
Enligt en ny kungörelse av den
21 juni 1808 tillkännagavs, att dels
skulle den redan utförda
inskrivningen vara orubblig, dels skulle
ingen hädanefter 1 milorna
inrangeras, som icke fvllt nitton år.
Vidare att alla inskrivna skulle vara
befriade från tjänstgöring det år
de fyllt 25 år, då de skulle ersättas
med ett liknande antal sådana, som
fyllt 19 år.
Konungen hade från början
tänkt sig att det sammankallade
lantvärnet skulle räkna en styrka
av 60,000 man, men vid närmare
underrättelser fann han tämligen
snart, att det fanns icke vapen eller
annan utrustnad för en dylik styrka.
Det blev därför beslutat att denna
skulle inskränkas till hälften,
fördelade så, att cirka 4 kompanier om
600 man uttogos i varje län.
Det visade sig, efter det
vederbörliga undersökningar blivit
gjorda, att den sist beslutade styrkan
om 30,000 man jämväl blev för
stor, enär vare sig gevär eller andra
förnödenhetsartiklar för denna
funnos att tillgå. Genom en ny
kungörelse uppmanades
landshövdingarna att söka förmå folket till att
genom "patriotiska gåvor" skänka
sina vapen till det sammankallade
lantvärnet. Granberg uppger, att
detta möjligen, på samma gång som
ynglingarna försågos med felande
vapen, det också låg den tanken
bakom, att det var ett medel till
avväpnande av folket, som var
skäligen förbittrat över de tilltagna
åtgärderna. Och knot lät sig här och
var i landet avhöra. Då den
kungliga tanken icke vann anklang
bland det högre militärbefälet, att
de av lantvärnisterna, som voro i
saknad av gevär, kunde beväpnas
med pikor, blev det slutligen
befallt, att flera bataljoner icke skulle
sammandragas än de, som kunde
förses med gevär.
Genom den kungörelse av den 21
juni, som vi förut anfört stadgades
vidare, att inga ynglingar fingo
antagas, som icke fyllt 19 år. Man
hade nämligen sett, att en hel del
yngre sådana, som man fått med,
voro alldeles odugliga.
På Åland inrättades ett särskilt
lantvärn efter det de ryska
trupperna, som tagit detta i besittning,
gjorts till fångar. Det
förvandlades sedermera till en landstorm,
"varuti alla manspersoner, som
kunde bära vapen, borde deltaga".
Armén hade nu en styrka av
100,000 man, eller det största
antal, som någonsin förefunnits.
Lantvärnets historia blev en av
de sorgligaste i det senast förflutna
århundradets historia. Orsakerna
voro mångahanda. "De måste
först och främst sökas", skriver
en samtida författare (Granberg)
"i den oriktiga planen, att av detta
oövade manskap göra en särskild
trupp, och sedan i obilligheten att
av denna trupp’ genast fordra den
köld och rådighet, som utmärker
övade soldater. Gustaf Adolf, som
i rapporten om de första
träffnin-gar vari några bataljoner av
lantvärnet deltogo, icke fann denna
fordran fullkomligt uppfylld, ansåg
hela kåren sedermera såsom
oduglig. Härav uppkom den liknöjdhet
varmed den behandlades och den
ringa del som konungen tog i dess
öde." Han tillägger också i
sammanhang härmed, att "av det
vanliga sätt, varpå prinsar hittills
uppfostrats har blivit den naturliga
följd, att de anse riken och folk
endast viktiga i den mån de tjäna
såsom medel för deras avsikter.
Denna princip utgjorde även det
karaktäristiska hos Gustaf Adolf,
och alla omständigheter visa att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
