Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - —n: Lantvärnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
TIDEN
avmarsch, begärde de få så lång
permission, som behövdes för att gå
hem efter linne och nödiga kläder;
men detta vägrades dem. Uppbragta
häröver och ankomna till
Skepps-holmsbron, vägrade större delen att
gå över bron. Man sökte med våld
tvinga dem att lyda; men enär de
härav än mer förbittrades, var ett
blodigt uppträde hart när att
uppstå, då befälet måste giva efter och
lämna dem den begärda
permissionen för natten mot löfte att de
påföljande morgon infunno sig
på Skeppsholmen, vilket också
skedde."
Efter någon tid sammandrogs
hela bataljonen till ett läger på
Ladugårdsgärde, där de kvarlågo
större delen av sommaren, "men
där varken lydnad eller synnerlig
ordning rådde. Vem som ville
avstå sin daglön till befälet erhöll
permission hela både dagar och veckor.
Vederbörande levde som Bachimän.
Truppen, varav många tagit lega
och fått väl betalt, levde även friskt
i början, så länge penningarna
räckte; men snart visade sig
veder-spelet, och det var både ömkligt och
löjligt att se denna av de mest olika
individer sammansatta trupp
uppställd, varav en del var så trasig,
att den icke kunde skyla sig, många
barbenta, utan skor, men alla med
en gul ullgarns-sultan instucken
genom kullen på hatten eller
kochetten. Vissa timmar skulle väl
användas till exercis; men då
befälet till stor del utgjordes av gubbar
och invalider, och underbefälet av
nyskapade, för det mesta i detta
yrke alldeles okunniga personer, var
det naturligt, att instruktionen blev
därefter."
––––Författaren (Molin) blev
mot hösten kommenderad med
kapten Jernskiölds batteri, som skulle
marschera till Gävle för att
därifrån sjöledes överföras till Fin-
land. Vår klädsel var skäligen tunn
för en sådan kommendering vid
denna tid av året. Vi erhöllo skor
och ridbyxor, läder-damaskor med
sporrar, skjorta, stallrock av
bol-stervar samt stallmössa." Anlända
till Gävle blevo de där inskeppade
på synnerligen dåliga fartyg och
med besättningar av sämsta
möjliga slag. Allt det bästa sjöfolket
hade nämligen tagits till flottan.
Det visade sig också tämligen snart
att det skulle gå galet. Redan vid
utfarten från Gävle seglade man
nämligen mot en påle, som stötte
hål i bogen. Detta lappades, men
snart förlorades hela båten.
Väderleken blev också svår under
överfarten. Storm och regn
omväxlade. Endast en gal jas hade
lanterna. Därför hände det gång
efter annan att man i mörkret
seglade pä varandra och ett förfärligt
skrik uppstod. Den 2^ september
märkte man att finska kusten var
nära. Stormen tilltog,
chefsfartyget hade stött på grund, och "de
övriga sju skutorna drevo omkring
som förvillade får: den ena sökande
den andra. Efter stora svårigheter
kommo de dock alla i land på en
skogsbeväxt udde.
1 tre dygn lågo de skeppsbrutna
kvar på denna uddde, med ett
kompani ryssar på en fjärdedels mils
avstånd därifrån. Dessa tycktes
dock ha varit ovetna om
svenskarnas närvaro. Tredje dagen anlände
emellertid en Uleåborgsskuta, som
man tvingade taga sig ombord och
skepparen förde dem så småningom
efter stora besvärligheter åter till
Gävle. Under uppehållet där, som
varade synnerligen länge skickades
Molin och några andra till
Grisslehamn. Som man under överfarten
till Gävle förlorat sadlarne, måste
de rida "barbacka" var och en med
en löshäst. Kölden var mycket
sträng och snön gick jämt med gär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
