Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - —n: Lantvärnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Af: LANTVÄRNET.
189
desgårdarna, "mera kläder hade vi
icke erhållit, en stor del av oss voro
så gott som barfota och över övre
delen av livet hade mången icke
mera betäckning än en trasig
skjorta och den tunna
bolstervars-rocken".
Han omtalar också att
sjukligheten blev mycket stor, dödligheten
också. Sjuka, som fördes till det
sjukhus i Stockholm dit han själv
blev inlagd, "voro ofta vid
ankomsten utan sans samt stelnade av
köld. En del dogo få minuter
efter ankomsten. Liken samlades i
högar, inpackades i kistor eller
rättare lårar, 2 à 3 i varje, varefter de
fördes bort på stora rustvagnar.
Detta de dödas behandlingssätt
gjorde ett vemodigt intryck på de
ännu levande sjuka".
Som det gick med de här
omtalade, gick det även med en hel del
andra. Skånska kyrkoböcker
berätta att av de utkommenderade
lantvärnisterna återkommo i vissa
socknar icke mer än en fjärdedel.
Resten ströko åt på grund av
"lantvärnssjukan", som den av frost och
svält uppkomna sjukdomen,
förmodligen någonting liknande
spanska sjukan kallades.
En person i västra Sverige,
framlidne kyrkovärden Nils Bengtsson
i Harplinge har i en efterlämnad
skildring nedskriven 1862, berättat
sina upplevelser som lantvärnist.
"År 1808 på eftersommaren
blevo vi kommenderade till
vapenövning vid Falkenberg", omtalar han.
"Vi hade befallning att vara lätt
klädda emedan vi snart skulle få
kläder av kronan. Detta hade till
följd att vi alla voro ytterst klent
försedda med kläder som skodon, i
avvaktan på de varma och
förträffliga kronopersedlarne. Efter fyra
dagars vistande avgingo vi till
Göteborg, varifrån vi den 5 sept. 1,200
man starka å nio nybyggda slupar
avfördes till norska gränsen och
slogo läger på ön "Holmen". Här
blevo vi ena dagen kommenderade
på vakt i bergen eller på sluparne,
och fingo härmed fortsätta ett helt
dygn utan avlösning, andra dagen
utskickades vi till skogarne för att
hugga och till stranden nedsläpa
timmerträd. Vår divisionschef
löjtnant Salvius förbjöd oss att vid
25 prygel härav taga minsta sticka
för att upptända eldar. Såväl
mastträden som brännet försåldes, dock
icke till förmån för manskapet, som
ej såg en skymt av de därför
bekomna pengarne. Vid förut
omnämnda skogstransporter spändes
50 a 100 man för varje mastträd
för att nedsläpa det till stranden.
Vid slutet av oktober började
matransonerna att minskas sålunda,
att halva middagsärterna indrogos
och därefter hälften av gröten.
Förtvivlade över denna inknappning
samlades vi tvenne gånger för att
bönfalla hos vår chef att bli förda
mot fienden innan vi blevo alltför
mycket utmattade av hunger, men
fingo till svar att hans order icke
innefattade något sådant. I slutet
av oktober indrogs hela gröten och
den halva ärtportionen delades till
middags- och aftonmåltid;
sedermera indrogs ytterligare halva
sov-let och halva brödet, så att vi ej
fingo mera än 2^ mark bröd till
5 dygn. Slutligen berövades vi
även brännvinet och ättikan! Då
vi klagade häröver förklarade
befälet att proviant fartyget gått i kvav;
men sedermera fingo vi se fartyget
i gott skick ehuru något av dess
innehåll ej kommit oss till del —
troligtvis hade lasten hamnat i några
rymligare fickor?
Vintern var mycket kall detta år,
men vi fingo ligga i dåliga tält utan
lägerhalm, med mindre än halvskyld
kropp uti våra nu utslitna
sommarkläder, ty några av de utlovade kro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
