Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Engberg, Arthur: Den materialistiska historieuppfattningen och Marx' historiefilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta uttalande visar med all önskvärd tydlighet, vad Marx menar
med "historia’’. Han ser det sociala sammanhanget dels som ett
statiskt, dels som ett dynamiskt sammanhang. I förra fallet gäller det att
fastställa de regler, efter vilka ett visst skedes produktionsförhållanden
förhålla sig till samma skedes "ideologiska överbyggnad". Det är
där, med andra ord, frågan om de statiska reglerna för en viss epoks
sociala byggnadsskick. Ses åter sammanhanget dynamiskt, blir det
frågan att fastställa reglerna för dess förändring, d. v. s. fastställa dess
rörelselagar. Endast i det senare fallet kunna sålunda orsakslagar
föreligga. Ty endast där förändring föreligger, finns det tillämplighet för
begreppen orsak och verkan.
Därför att blott en förändring föreligger, har jag icke rätt att säga,
att en utveckling föreligger. Att förändras är en sak, att utvecklas en
annan. Varje utveckling är visserligen en förändring, men varje
förändring är därför icke en utveckling. Det är något som kommer till,
när jag förklarar en förändring vara en utveckling. Vad är då månne
detta, som kommer till? En smula eftertanke ger oss svar på frågan.
Säger jag att ett stadium utvecklas till ett annat, så inlägger jag däri,
att detta andra stadium representerar något högre än det förra. I
bedömandet av något som blott en förändring inlägger jag icke något
dylikt i bedömandet. Det föreligger alltså en värdesättning, när jag
bedömer en förändring som en utveckling. Men för att kunna säga att
ett stadium representerar något högre än ett annat, så måste jag ha en
måttstock för denna värdesättning. Vilken är då denna måttstock?
Den kan uppenbarligen icke vara något annat än ett visst värdeideal.
1 den mån något närmar sig detta värdeideal bedömer jag det som
ett högre, och i den mån det fjärmar sig detta värdeideal bedömer jag
det som ett lägre. Men värdeidealet betyder ju det högsta värdet.
Förändringsprocessens riktning mot eller från vad jag uppfattar som
det högsta värdet är sålunda avgörande för mitt omdöme om den som
en utveckling eller motsatsen, det vill säga tillbakagång.
När jag sålunda talar om samhällets utveckling och däri inlägger
betydelsen av något annat och mera än en blott förändring, så menar
jag, att samhället i sin förändring närmar sig värdeidealet, det högsta
värdet. Säger jag så vidare, att samhället i denna sin förändring när-
relationer vuxit. Därav följer nödvändigt: människornas sociala historia är alltid
endast deras individuella utvecklings historia, vare sig de äro medvetna härom
eller icke. Deras materiella relationer äro grundvalen för alla deras relationer.
Dessa materiella relationer äro endast de nödvändiga former, i vilka deras materiella
och individuella verksamhet förverkligas*’
— 218 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
