Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Engberg, Arthur: Den materialistiska historieuppfattningen och Marx' historiefilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fröet slutar eller där plantan börjar och grodden slutar? Det går
icke att dra den. Varje moment är en dubbelnatur av gående och
kommande, av undergång och vardande. Men vägen till undergången är
här samma väg som vägen till det nyvardande. Att gå under är att
nyskapas. Så blir varje moment i processen ett genomgångsmoment
för det gående och kommande. Det både är och icke är det gamla
eller det nya. Ty i varje nytt är det gamla på en gång bevarat och
upphävt. Denna förändringens egendomliga natur kalla vi dess
dialektik.
Samhällets omvandling är alltså dialektisk i angiven mening. I varje
nytt skede finns det gamla på en gång bevarat och upphävt. Dagens
verklighet är på en gång anlaget för morgondagens verklighet.
Det orsakssammanhang, varunder samhällets omvandling står, är
alltså ett dialektiskt orsakssammanhang. Detta betyder alltså att det
närmast följande skall vara det närmast föregående på en gång
bevarat och upphävt. Det är bevarat emedan det närmast följande
likvisst är det närmast föregående, ehuru negerat. Det är upphävt emedan
det likvisst är något annat än det närmast föregående.
Ett exempel skall klargöra detta.
I plantan är grodden på en gång bevarad och upphävd. Den är
bevarad emedan plantan likvisst är grodden, ehuru negerad, det vill säga
grodden frånkänd de egenskaper, som karaktärisera den som grodd.
Den är upphävd emedan plantan likvisst är något annat än grodden.
Vi sade att varje moment i förändringsprocessen representerade en
dubbelnatur av gående och kommande. Varje moment innesluter alltså
en motsägelse, som kräver en lösning. Huru denna lösning skall bli
beror då på motsägelsens egen beskaffenhet. Vi kalla nu den
föreliggande motsägelsen för den första negationen. För att lösa den
måste vi emellertid negera den, det vill säga motsäga motsägelsen själv.
Detta motsägande eller negerande av motsägelsen själv blir alltså en
negation av negationen. Resultatet, det vill säga lösningen, blir något
positivt nytt.
Äger nu denna regel giltighet för till exempel det borgerliga
samhället, så kunna vi genom ett studium av den motsägelse, detta
samhälle innesluter, förutsäga, att nästa stadium, som skall innebära den
föreliggande motsägelsens lösning, måste vara så eller så beskaffat.
Med ledning av denna dialektiska metod drog Marx sina slutsatser
med avseende på det samhällsstadium, som måste följa på det
borgerliga samhället. Och han drog sina slutsatser på grundvalen av den
mest ingående och närgångna anatomiska undersökning, som den
borgerliga samhällskroppen någonsin varit underkastad. Slutsatsen
blev, att det borgerliga samhället obevekligt måste slå över i det klass-
— 223 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
