Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Engberg, Arthur: Den materialistiska historieuppfattningen och Marx' historiefilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt Hegel är nu det jag, som har medvetandet till exempel om
pulpeten, icke en livslevande människa med ögon, öron och näsa och
så vidare utan detta jag är självt ett medvetande. Jaget som uppfattar
är ett från sitt kroppsliga och reala underlag så att säga lösgjort
medvetande. Men antag nu vidare, att vi uppfatta pulpeten och vilja
pröva om vår uppfattning är riktig. Vi ha då att jämföra innehållet
i vår uppfattning med pulpeten. Men pulpeten den är oss tillgänglig
endast i och genom en ny uppfattning. Vi avskäras då från
möjligheten att jämföra vår uppfattning av pulpeten med pulpeten själv utan
synas tvingas att jämföra den med en ny uppfattning och så vidare i
det oändliga. Med andra ord: det vill synas, som om det vi i vårt
uppfattande uppfatta är icke tinget i sig, ty det glider liksom undan
för oss, utan endast våra uppfattningar av tinget. Men är nu jaget,
som har uppfattningen, självt — såsom Hegel antog — ett medvetande,
det vill säga ett uppfattande, så skulle ju föreligga, att det som
uppfattar sammanfaller med det som uppfattas. Vi få här en tanke, som
ingen tänker. Denna tanke, som ingen tänker men som endast
tänker sig själv — den är nu enligt Hegel detsamma som verkligheten.
Men denna verklighet har ett ändamål och det är alltså att riktigt
vara sig själv. För att riktigt vara sig själv måste den — såsom vi
förut påpekat — vara bestämd endast av sig själv. Såsom bestämd
endast av sig själv är den absolut. En tanke, ett medvetande bestämt
endast av sig självt betyder ett rent självmedvetande. Hegel kallar
detta absoluta självmedvetande den absoluta anden. Den sanna
verkligheten är alltså här den absoluta anden eller den fria anden, ty såsom
absolut är ju anden fri. Det är dess gång till självförverkligande som
vi bevittna i all förändring. Dess pulsslag förnimmas i hela tillvaron.
Människan är instrumentet, på vilket den spelar. Historien är dess
stolta böljegång i och genom människornas värld. Samhällets
utveckling är den absoluta andens gång till självförverkligande i och genom
samhället.
Det var Feuerbachs gärning att återföra denna ande till jorden. Att
tala om en tanke, som ingen tänker, är meningslöst. Medvetandet är
människans medvetande. Det är hon som är bas för medvetandet och
det huserar icke som en lössläppt ande i världsrymdens tomhet.
Tillbaka till människan! löd fältropet, det är hon, som är verkligheten. I
guds- och himlaföreställningar, i mytologiens, den kristnas såväl som
den okristnas, äventyrliga gestalter ha vi endast människans
självspeglingar.
Men det var något på tok med Feuerbachs människa. Om du stiger
in i en fruktaffär och man utbjuder åt dig äpplen, päron, apelsiner och
så vidare och du svarar: nej, jag vill inte ha äpplen, inte päron, inte
— 225 —
Tidén 5—6 1920. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
