Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Engberg, Arthur: Den materialistiska historieuppfattningen och Marx' historiefilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
apelsiner och så vidare utan jag vill ha "frukt", så får du gå därifrån
med oförrättat ärende. Så var det också med Feuerbachs människa.
Hon var ett tomt allmänbegrepp, verklighetsfrämmande och abstrakt.
Därför var hon också höjd över växlingens och förändringens värld.
Ty växling och förändring tillkommer det individuella, det konkreta.
Här högg Marx in. Han skriver i en av sina berömda teser över
Feuerbach:
"Det mänskliga väsendet är icke något i den enskilde individen inneboende
abstraktum. I sin verklighet är det sammanfattningen av de sociala förhållandena."
Ett nytt människobegrepp var skapat. Människan var samhället.
Vi se sålunda, hurusom där Hegel satte anden som verkligheten och
Feuerbach människan, där sätter Marx samhället.
Men subjektet i tillvaron, det vill säga det som är det handlande i
tillvaron, det är enligt både Hegel och Marx den sanna verkligheten.
Det är den sanna verkligheten som är bärare av förvandlingsprocessen.
Men den sanna verkligheten betydde den verklighet, som nått sitt
ändamål, alltså den verklighet, som blivit sig riktigt själv, alltså den
självbestämda, den fria verkligheten.
Den sanna verkligheten är sålunda enligt Marx det självbestämda, det
fria samhället. Det är det som är subjektet, det handlande i tillvaron.
Det är det som uppbär förvandlingsprocessen. Historien är sålunda
det fria samhällets historia, är den sociala frihetens historia. Det fria
samhället frambringar sig självt i och genom det övriga.
All vetenskap vilar på vetenskapliga omdömen. Vetenskapligt är
varje omdöme som utsäger verklighetens faktiska beskaffenhet. Man
brukar därför också säga, att det vetenskapliga omdömet karaktäriseras
av att det "överensstämmer med verkligheten". I den mån verkligheten
motsäges eller icke träffas i omdömet, i samma mån upphör det att
vara ett vetenskapligt omdöme. Det vetenskapliga omdömet är därför
strängt begränsat till ett exakt angivande av vad som tillhör
verkligheten, vad som ingår i densamma såsom en dess bestämning eller
beskaffenhet. Säger jag, att korpen är svart, så är detta omdöme ett
vetenskapligt omdöme, därför att det om den bedömda verkligheten endast
utsäger en faktisk beskaffenhet hos densamma, en egenskap, som en
granskning åter finner jämte andra egenskaper. Säger jag åter: korpen
är skön eller: korpen är ful, så fäller jag ett omdöme av helt annan
natur. Ty ingen aldrig så långt driven analys av korpens beskaffenhet
kan uppvisa skönhets- eller fulhetsegenskapen såsom en jämte andra
hos korpen förefintlig faktisk egenskap. Jag fäller därmed ett
omdöme som i själva verket är varken vetenskapligt eller ovetenskapligt.
— 226 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
