Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Karleby, Nils: Internationalens anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på nytt enligt den lag, som inom ekonomin kallas gränsnyttans lag.
Denna tanke bryter mot teologin, ty i yttersta led fotar tron på det
absoluta och objektiva på tanken, att mänskligheten någonstädes
ovanifrån fått sig en objektiv uppgift anvisad. Den sätter i dess ställe
mänsklighetstanken, att allt inom mänskligheten har sin rot i
mänskligheten själv, och att mänskligheten själv har att i inbördes strävan
finna formerna för sitt samliv och lösa sin tillvaros gåtor.
Och historiens gång är, att det förstnämnda ledet — det mänskliga -—
ständigt växer i betydelse, det sistnämnda sjunker. Karl Marx’ största
historiska insats är måhända fullbordandet av Feuerbachs tanke,
avstrykandet av hela den teologiska surven från mänsklighetens rustning,
det radikala sättandet av mänskligheten själv såsom källan till såväl
sina gåtor som deras lösning. Det grandiosa perspektiv över
mänsklighetens vandring, som trätt i stället för den teologiska spekulationens
hopplösa jämmerdalssyn, är just detta, att mänsklighetens vandring är
en vandring mot ökad frihet, och att denna ökade frihet vinnes genom
att mänskligheten lär känna sig själv och sina inrättningar för att
såmedelst bli sitt eget ödes herre. Detta är den mänskliga vetenskapens
hoppfulla perspektiv av en lösning av problemen genom mänskligheten
själv mot den teologiska tron på något objektivt, som varje profet
tolkar på sitt sätt med samma fanatism. Att människan måste
subjektivt konstruera den tro, som sedan skall förplikta henne såsom
objektiv — däri ligger det upprörande sveket i den absoluta livssyn,
som den marxska åskådningen principiellt givit dödsstöten, det
bedrägeri, vars frukter alltid skördas, där förblindad fanatism river och
söndrar.1)
Arbetarklassens historiska uppgift enligt socialdemokratisk
uppfattning är främst att vara bäraren av den skildrade mänskliga livssynen,
att bringa den till genombrott i samhällslivet. Kravet på socialisering
och planmässigt, medvetet ledd folkhushållning är blott en
specialtill-lämpning därav: det är uppenbart, att om mänskligheten skall kunna
*) Det behöver väl icke påpekas, att denna undersökning naturligtvis icke gäller
den metafysiska frågan om livets och världens mening etc. Denna fråga intresserar
icke socialismen såsom mänsklig åskådning, utan är en sak för särskild fundering.
Socialismen begränsar sig till att säga, att mänsklighetens jordiska problem ligga
inom mänskligheten själv och lösas där. Men i grund och botten har ju teologin
icke spelat någon historisk roll utom i den mån den med sin spekulation sökt
utsudda denna sanning. Teologin såsom kontemplativ fundering är intresselös för
socialismens åskådning; därmed är icke sagt, att den är intresselös för de enskilda
människorna, som gärna vilja finna en förklaring på de "yttersta tingen" och
fördenskull må skapa sig en tro efter sitt sinne. Annat än subjektiv blir den dock
aldrig.
— 234 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
