Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Karleby, Nils: Internationalens anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara herre över den ekonomiska grundvalen för sitt liv, får denna icke
vara överlämnad åt slumpen.
Den kapitalistiska produktionsformen är för socialistisk åskådning
"samhällets sista antagonistiska form". Det vill säga, den är den sista
i raden av de samhällsformer, som bygger på underkastelse. Detta
betingar också, att den politiska kampen under denna samhällsform
antager drag, präglade av absolutism. Klasskampen uppställes icke av
socialismen som ett ideal; den accepteras som ett faktum, framgånget
ur samhällets antagonistiska konstitution. Det gäller för socialismen
att söka gestalta denna i sig själv nedrivande kamp så, att den blir en
uppbyggande faktor i utvecklingens tjänst. Först under en ny, icke
antagonistisk samhällsform "upphöra de samhälleliga evolutionerna att
samtidigt vara politiska revolutioner". Det vill säga, förhandlingen och
överenskommelsen på jämlikhetens grund i överensstämmelse med
samhällets behov träda ut såsom den normala och dominerande formen för
reglering av människans mellanhavanden.
Då denna livssyn till hela sitt ursprung är en toleransens livssyn —
något annat kan icke en åskådning vara, som brutit med teologin och
radikalt förlagt problemerna inom mänskligheten själv —, faller det
av sig själv, att ett bärande drag i arbetarklassens internationella
samarbete alltsedan Marx varit toleransen mot oliktänkande. Tolerans
betyder icke godkännande av vilken mening som helst. Men den
betyder att icke med våldsmedel undertrycka en mening.
Redan i statuterna för den första Internationalen finner man detta
drag av tolerans. Mot sekterismen, som dittills florerat med många
förkunnare med var och en sin eviga sanning och strid på kniven mellan
respektives anhängare som resultat, riktade man sig medvetet.
Arbetarklassens frigörelse skulle vara dess eget verk: varje rörelse, varje
strävan inom arbetarklassen för dess ekonomiska befrielse representerade
ett stycke liv och ett stycke värde, som måste tillvaratagas. Därför
stadgades heller icke ens socialistisk åskådning såsom villkor för
medlemskap : man ville vinna en "samverkan mellan de i olika länder
bestående arbetarföreningar, som ha samma mål, nämligen arbetarklassens
skydd, framsteg och fullständiga emancipation".
Men den International, som på denna vida grundval kom till stånd,
hade en oerhörd betydelse för arbetarklassens lyftning till medveten
socialistisk organisation och kamp. Vilket måste bli fallet enligt hela
den grundsyn, som präglar marxistisk, västerländsk socialism. En
yttre framgång genom tvång eller intolerans är endast skenbar.
Verkliga framsteg av arbetarklassen organisatoriskt och samhälleligt ske
endast i den mån, som de bäras av en inre utveckling inom
arbetarklassen. Alla andra, även om de tillfälligt blända aldrig så, visa sig
— 235 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
