Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Olsson, Oscar: Socialismens kultursamhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tro det? De besittandes "rättsordning" bör kanske något synas
i sömmarna. Har det inte alltid varit så, att de maktägande i
samhället skapat "rätten", till skydd för sin maktställning. De gamla
vikingarna voro sympatiskt öppenhjärtiga aristokrater, som försmådde
moralisk ordgrannlåt för att dölja vad det egentligen var fråga om.
"Har en man mycket gods, är det giltig anledning att slå honom ihjäl
och taga hans gods", lät det då helt frimodigt. Skillnaden är inte så
stor på vårt "rättssamhälle" och deras. Nu heter det, att den
ekonomiska begåvningen har rätt att slå under sig av andras arbete och flit
allt vad den förmår. Den, som är underlägsen i ekonomisk begåvning
får skylla sig själv, liksom i gamla tider den som var underlägsen i
fysisk kraft och vapnens bruk. Valspråket nu som då: "Arbetets
frukter åt den starkaste, den som kan ta dem." Man får visserligen inte ta
hur som helst. Det kan bli fängelse och straffarbete, om man bär
sig illa åt. Och även annars kan man ådraga sig en förkastelsedom för
jobberi, gulaschen eller något annat otrevligt. Vissa hävdvunna
former måste iakttagas, om man vill ha anseende som "lojal företagare".
Precis som i vikingarnas gamla våldssamhälle för att bli ansedd som
verklig hjälte. Man kunde där också i för stor iver vid
tillfredsställandet av sin vinningslystnad råka illa ut och bli förklarad för
"valmäns niding". Och många fullt lagliga affärstransaktioner i våra
dagar — visst inte bara bolagens och stora företagares skicklighet att
lura norrländska bönder i skogsaffärer för ett par årtionden sedan —
skulle för visso tett sig som de svartaste nidingsdåd för våra vördade
vikingafäder.
För övrigt torde det, närmare sett, inte vara så farligt med
socialisternas orättvisa, då de vilja bli delägare i andras egendom, som de
själva inte varit med om att förtjäna. Hur är det egentligen ytterst
beställt med de besittandes åtkomsthandlingar till de stora
förmögen-heterna? Det lilla jordstycke på kanske ett par tunnland, varpå de
stora husen i ett av storstadens finaste kvarter äro uppbyggda, har
ett värde av hundratusental kronor, ofta lika många eller fler
hundratusental än antalet tusenkronor jordbiten var värd i fars eller farfars
tid. Ha de nuvarande ägarna eller de näst föregående skapat denna
oerhörda värdeökning? Alls inte. Tomternas värde har skapats av
samhället, d. v. s. av allas arbete, vilka där bygga och bo och genom sin
verksamhet bidragit till stadens växt och utveckling. Inte heller ha
bolagsherrarna skapat värdet av malmen i våra berg och virket i våra
skogar. Dessa rikedomar ha hela sitt värde av samhällets växt och
utveckling, av allas gemensamma arbete. Våra vattenfall på samma
sätt. Och de tekniska uppfinningar, som möjliggjort deras
utnyttjande, äro inte gjorda av ägarna eller deras fäder. Uppfinnaren har
— 239 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
