Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Olsson, Oscar: Socialismens kultursamhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sina möjligheter att tacka den kultur, som samhället, d. v. s. allas
samarbete, har utvecklat. Finanskapitalet är inte frukten av bankirens
spekulation, även det är resultatet av samhälleligt arbete, som enskilda
slagit under sig.
Då råvarorna ha sitt hela värde av samhället och dess utveckling, då
allt kapital är frukten av samhälleligt arbete, kan det väl ej vara rätt,
att enskilda slå under sig dessa rikedomar med "privat äganderätt",
som utestänger de andra, den rent av överväldigande majoriteten av
samhällsmedlemmarna. Det är visserligen sant, att inte alla
samhällsmedlemmar i lika hög grad bidraga till skapandet av de ekonomiska
värdena. Men den omständigheten, att man aldrig bestämt kan säga,
hur stor del av produktionen varje enskild åstadkommit, är väl intet
skäl för att slå sönder resultatet av det samhälleliga arbetet till
fördelning på de enskilda efter vars och ens vilja och förmåga att ta för
sig? Är arbetet samhälleligt, bör också produkten vara samhällelig
egendom. Viljan och makten att slå under sig frukterna av andras
arbete, lär väl inte också innebära rätten att göra det? Så länge det
sker, är samhället ett våldssamhälle. Mot det borgerliga samhällets
princip, "Arbetets frukter åt den, som kan ta dem", sätter det
socialistiska samhället, som därför är rättssamhället, sin princip: "Arbetets
frukter åt dem, som arbeta, helt och odelat".
Förvärvsförmågan är och har alltid för det kapitalistiska samhället
varit den förnämsta medborgardygden, förvärvsbegäret således
medborgarens ädlaste känsla, den egentliga drivkraften i den sociala och
kulturella utvecklingen. Ända till dess på det yttersta i dessa dagar
socialiseringsfrågan på rena allvaret kommit upp i diskussionen, ha de
ekonomiskt härskande klasserna försökt blunda för arten av den
grundval, på vilken deras samhälle vilar. Åtminstone i sin politiska och
sociala förkunnelse. De ha proklamerat, att samhällets grundvalar äro
höga osjälviska ideal: gudsfruktan, fosterlandskärlek m. m. i den
vägen. Nu är det äntligen slut med det skrymteriet i den politiska
diskussionen. Det heter kärvt och rättframt: "Får inte profiten vara
obegränsad, så försumpas produktionen och avstannar
samhällsutvecklingen. Den privata äganderätten till produktionsmedlen och den därpå
vilande enskilda företagarandan är all samhällsutvecklings nödvändiga
och bärande grundval." Högern i Sverige ville ju på sina håll under
valagitationen 1920 vid sidan om denna grundval också lägga inlärandet
av Luthers lilla katekes och minst tre veckotimmars
kristendomsundervisning i skolorna som nödvändig betingelse för en sund
samhällsutveckling. Men det var bara ett tillfälligt återfall i gammal förlegad
jargong. Arten röjdes bäst i det förhållandet, att denna betingelse
endast gällde för barnundervisningen i folkskolan, inte för undervis-
— 240 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
