Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Olsson, Oscar: Socialismens kultursamhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen i de högre skolformer, som utbilda de socialt och ekonomiskt
ledande klassernas barn i det borgerliga samhället.
Det är naturligtvis ett värdefullt framsteg, att de borgerliga klasserna
nu kommit överens med arbetarklassen om att det ekonomiska intresset
är den verkliga grundvalen för det moderna samhället. Men ännu
värdefullare skulle det vara, om dessa borgerliga samhällsklasser kunde
övertygas om att det privatekonomiska vinstbegäret inte bör och inte
heller i längden kan vara samhälls- och kulturgrundvalen. Den
ekonomiska utvecklingens obönhörliga lagar komma visserligen i sinom tid
att medföra den privatkapitalistiska samhällsordningens undergång.
Men påskyndandet av en lugn och av revolutionsspektakel ostörd
utveckling fram mot det produktionskraftigare och högre
samhällstillståndet skulle oerhört främjas av de besittande samhällsklassernas
insikt om nödvändigheten att offra den privata äganderätten till
produktionsmedlen och därmed följande ekonomiska klassprivilegier.
Liksom de förut måst offra sina politiska privilegier på den politiska
demokratiens och frihetens altare.
Massorna känna mycket väl, att den politiska friheten endast är en
del av den personliga friheten och att denna först uppnås i och med den
ekonomiska friheten, den ekonomiska demokratien. Det är en i längden
omöjlig halvhet hos den borgerliga demokratien att tillerkänna massorna
förmågan av den politiska bestämmanderätten och samtidigt döma dem
till en tjänande ställning under ett besittande fåtals privilegium att vara
ensamt bestämmande härskarklass på det ekonomiska området. Att de
två procent av Sveriges befolkning, som äga två tredjedelar av landets
alla tillgångar och därmed förenade makt- och njutningsresurser anse
det kapitalistiska samhällsskicket för idealiskt och det socialistiska för
ett olidligt intrång i deras "personliga frihet" är begripligt. Men det är
väl mycket begärt av dessa två procent att kräva, att de två tredjedelar
av befolkningen, som praktiskt taget inte äga nånting av landets
ekonomiska tillgångar, också skola finna samhällsskicket idealiskt och vara
nöjda med den "frihet", som är den beskärd. Ty de ha endast frihet
att fara illa, mycket illa till och med, om de inte foga sig efter och
ställa sin arbetskraft till förfogande för de besittandes profitintresse —
med kontrakterad rätt för denna fåtalsklass att efter sitt behag leda och
fördela arbetet. Således i grunden djup ofrihet, personligt tryckande
beroende och osjälvständighet i sitt hela livs arbete under den
privilegierade samhällsklassen.
Men den ordningen är nödvändig för produktionsordningens
upprätthållande och stegring trots allt, förkunna nitiskt de som ha det bra med
det samhällssystemet. Trots de ständigt återkommande kriser med
åtföljande produktionshämning och arbetslöshetselände, som äro den
— 241 —
Tidén n:r iy — 6 1920. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
