Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Olsson, Oscar: Socialismens kultursamhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvändiga följden av den fria konkurrensen och företagarandan, trots
det vanvettiga slöseri med tillgångar i en produktion av lyxvaror,
onyttigheter och rent av skadligheter, vilken enligt Rathenau slukar så
mycket arbete, att hälften skulle räcka till för att avskaffa all verklig
nöd i världen, trots den motsättning mellan arbetarnas och
kapitalisternas intressen, som måste medföra inte endast minskad
arbetsintensitet från de förras sida utan uppslitande, produktions förstörande,
oupphörliga strider mellan kapital och arbete. För att nu inte tala om
hurusom den fria företagarandan och den fria konkurrensen tack vare
förtrustning helt enkelt bortelemineras i de ekonomiskt och
organisatoriskt högst utvecklade produktionsgrenarna. "Företagaren", som har
tusentals kronors inkomst om dagen, kan mycket väl i detta utmärkta
samhälle vara ett dibarn, som sedan under ett långt liv visst inte behöver
göra mer nyttigt arbete för produktion, samhälle och kultur än under
de första hjälplösa månaderna av sin tillvaro. Och ännu hjälplösare
skulle mänskligheten stå i fråga om möjligheten att åstadkomma ett
förnuftigare och bättre samhällssystem! Att söka organisera
produktionen fullt planmässigt, i överensstämmelse med det konstaterade
behovet och de naturliga produktionsvillkoren för övrigt, är höjden av
dårskap; att låta produktionen helt och uteslutande bestämmas av
profithunger är inte bara den högsta ekonomiska vishet utan enda
möjlighet att över huvud hålla produktionen uppe!
Arbetarklassen är i sin fulla rätt, när den hånler åt försäkringarna,
att produktionen måste minskas och arbetsintensiteten sjunka, då
arbetarna själva få intresse av och ansvar för produktionens ökning i och
med att de själva få njuta frukterna av sitt arbete i stället för att se
andra bemäktiga sig dem. Liksom när den vägrar tro på att
profithungern hos kapitalisterna skulle vara den nödvändiga drivkraften för
produktionen. Den för något år sedan av liberalerna här i landet högt
uppburne profeten Rathenau torde annars ha visat orimligheten av den
uppfattningen för den fortsatta samhällsutvecklingen. De värdefullaste
ekonomiska krafterna för produktionen i fråga om teknisk och
organisatorisk duglighet samt stor affärsbegåvning drivas, även enligt
gammal erfarenhet, av andra krafter i sitt arbete. Och den
rörelsefrihet och obundenhet i sitt arbete, som för dem är det nödvändiga
villkoret, om de skola lyckas, få de säkrare i ett ekonomiskt
demokratiskt samhälle än i tjänst hos profithungriga aktieägare, vilkas
huvudsakliga intresse är de stora utdelningarna och aktiernas
marknadsvärde.
Skillnaden på socialdemokraternas och de borgerliga partiernas
uppfattning om de ekonomiska intressena som samhällets grundval är, att
de borgerliga anse det privatkapitalistiska intresset nödvändigt för
— 242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
