Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Olsson, Oscar: Socialismens kultursamhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kamel att gå genom ett nålsöga än för dem att slippa in i den andra
världens salighet, vilken bara står och väntar på de materiellt och i
anden fattige. Huvudsaken är, att denna världens samhällsutveckling
är helt avhängig av en ekonomiskt härskande fåtalig kulturöverklass,
för vilken den stora massan bildar det materiella underlaget med sitt
mindre kvalificerade och ej allt för högt betalda arbete. Det är ingen
konst att nationalekonomiskt till full evidens bevisa, att det land står
sig bäst i den internationella konkurrensen, som har billigare
arbetskraft, under det att det betyder så ofantligt litet för den allmänna
fördelningen, om den fåtaliga rikemansklassen blir dubbelt så rik eller
endast hälften så rik som för närvarande. Alltså är, även utifrån
erkännandet av att fördelningen är orättvis i det kapitalistiska samhället,
detta dock det bästa samhället — säga de som ha fått eller tagit det
mesta vid fördelningen.
Men för samhälls- och kulturutvecklingens skull är det också
nödvändigt, säga de, att de breda folklagren begripa och utan knot böja sig
för nödvändigheten av ett samhällssystem med sådan fördelning. Att
begripa, att det är bäst för dem själva, och att de själva skola få det
värre och inte bättre ställt genom att kräva samma delaktighet i
samhällets och kulturens håvor som de ekonomiskt privilegierade. Och
för detta utmärkta samhällssystem på nationell botten böra massorna
frivilligt och med glädje offra liv och blod, när yttre faror hota dess
bestånd.
Den borgerliga logiken är på den punkten visserligen en smula
förbluffande. Hur kan man egentligen förfasa sig över en ofosterländsk
arbetarklass, när denna dock på grund av samhällssystemet
undan-hålles de bästa bitarna av den materiella kulturen och de ädlaste
frukterna av den andliga? Det ställes anspråk på offer av liv och blod för
nationella och kulturella värden, som denna klassens medlemmar på
grund av samhällsordningen i stor utsträckning ej ha möjlighet att
tillgodogöra sig. Mäktiga samhällen med hög kultur ha i gångna tider
uppstått och gått under. Inte underligt, då intresset för deras
upprätthållande i grunden varit begränsat till en fåtalig härskarklass, som
suttit på den stora massans axlar och hållit denna till det kulturella
grovarbetet utan delaktighet i kulturmedvetandet och kulturens frukter.
Egoismen i den begränsade kulturkretsen har medfört urartning —
trots den sparsamma uppfriskningen med nytt blod nerifrån — och
när påfrestningen kommit på allvar, vare sig i form av sönderfrätande
inifrån eller anfall av barbarhorder utifrån, har ingen levande
folkkraft funnits med intresse av att ytterst göra livet till insats i försvaret
av den höga kulturen.
— 244 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
