Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Paulsson, Gregor: Samhällsform och konstkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som maskinerna spydde ut, var formfrågan knappast uppe i
medvetandet. Då man med tiden fick ögonen öppnade för de samhälleliga
vådorna av en okontrollerad byggnadsverksamhet, skapades vissa
huvudsakligen hygieniska, brand- och trafiktekniska regulativ. Och
först i dessa dagar har den sociala och ekonomiska betydelsen av till
form och kvalitet bättre bruksföremål (" vackrare vardags vara") gått
in i ett mera allmänt medvetande, och blivit något annat än ett estetiskt
frimureri eller konsthantverk i hävdvunnen mening.
På denna väg har också ett allmännare intresse för estetisk kultur
kunnat uppkomma. Det är icke att kasta stenar på modern konst, om
man säger att den stora massan icke kan förstå den modernaste konsten,
särskilt som den i sina bästa exempel utgöres av stafflitavlor som ropa
efter murytor, hybrider mellan impressionismens samlaretavlor och
muralmålningarnas stora dekorativa former. Ett nytt och fullmoget
konstnärligt språk kommer att bildas den dag, då konstnärerna få
arbeta på offentliga uppgifter. Carriere förklarade en gång det
problematiska och disharmoniska, det hybrida, blandningen av
monumentalitet och miniatyraktig konvention i Rodins konst med dessa ord:
"Il n’a pas pu collaborer à la cathédrale absente". Katedralernas tid är
förbi och samhället har ej satt något i stället. Rodins gigantiska
ande stötte huvudet mot ateljéns trånga väggar. — Då på de sista åren
ett allmännare av ett verkligt och sakligt intresse buret estetiskt
medvetande vaknat hos samhället har det därför varit inför de gjorda
försöken att ge bättre form åt möbler och bruksföremål.
Det har under 1800-talet funnits ganska gott om försök att få
vackrare bruksföremål. Men dessa ha antingen haft en romantisk eller
filantropisk prägel och därför varit dömda att dö. Vad som däremot
nu sker är att i produktionens och samhällets gemensamma intresse
höja standarden på de bruksföremål som tillverkas och skola bilda
folkets hem. Härpå förlorar endast företagaren av 1800-talstyp.
Det är i högsta grad ett socialistiskt intresse — utan att därför vara
blott socialistiskt — att understödja de moderna rörelserna för
"vackrare vardagsvara". De ge på en sund ekonomisk från romantiska
blomster fri grundval en av de viktigaste möjligheterna att skapa ett gott
samhälle. Detsamma gäller om de moderna arkitektoniska strävandena.
Konsten var under 1800-talet lyx, seklet hade med sin
intellektua-listiska prägel inget behov av den. Även den tidens socialism stod
främmande för den. Det har därför från många håll påståtts att
demokrati och skönhet ej skulle passa ihop. Felaktigt. Men med
demokrati menar man 1800-talssamhället och då har man rätt, ty
privatkapitalism och skönhet ha föga att göra med varandra. Och att
begära att de verkligt demokratiska minoriteterna skulle ha kunnat
— 249 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
