Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting)
- Strannikov, N.: I Sovjetrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ju fullkomligt tydligt, att en förkrossande majoritet var mot
dödsstraffet. På den punkten var således saken redan klar. Vad det gällde
var blott att kassera in vinsten för bolsjevikpartiets räkning på
”bödlarnas” bekostnad, och det gjorde Volodarskij också utan svårighet
med sin enkla men ostridiga talang som demagogisk agitator.
Och den aftonen stod det i flammande bokstäver på de segrande
bolsjevikernas standar: Ned med dödsstraffet!
*
Nåväl —
Nu är det ju ett rätt drygt stycke av en utvecklingsbana från den
där oroliga majaftonen i Petrograd till det stora parlamentet i Moskva.
Då var rådet — och Petrograds sovjet kunde på den tiden betraktas
som ett representativt uttryck för hela det revolutionära Ryssland —
en spontant ur folkets massa framvuxen, oregelmässig och nyckfull
folkförsamling med ett bestämt drag av provisorium över sig — nu
parlamentet en i kraft av konstitutionens och särskilda lagars
föreskrifter (för att icke tala om en stark regerings alla valtrycksknep precis
som på Stolypins tid) tillkommen riksförsamling, fixt organiserad och
prompt expedierande av regeringen framlagda ärenden i rappa
sessioner. Då voro bolsjevikerna en liten bullersam grupp som knappt kunde
göra mer än oväsen, ett politiskt kuriosum, betraktat med en blandning
av förvåning, förakt och instinktiv ovilja av den stora massan
lättvindigt valda ombud för den ”revolutionära demokratin” och
drunknande i det diffusa svallet av ”kompromissmakarnas” politik i dess
balanserande mellan censusregeringen och den instinktbestämda
rörelsen i folkhavet — nu äro bolsjevikerna allt, regeringen som har i sin
hand statens maktmedel och administrativa apparat, och även själva
parlamentet, eftersom de sköta både valen och den parlamentariska
mekanismen och följaktligen äro i stånd att hålla sina motståndare på
behörigt avstånd. Då den ”revolutionära demokratin”, en kakofoni av
röster som sjöngo var efter sin näbb och blott åstadkommo en än
vådligare disharmoni, när de strävade att falla in i samma ton — nu
en ”aktiv minoritet”, ”världsrevolutionens avantgarde”, en väl
samsjungen kör som med en disciplin och en precision utan like följa
dirigentens taktpinne.
Ställ nu och då mot varandra på ett par punkter, där motsättningarna
skriande bjärt skära en i ögonen.
Man hade en gång den ”revolutionära demokratin”, och man har
fått den väpnade partidiktaturen. Det är den ena punkten.
Var denna revolutionära demokrati i själva verket ett sådant nonsens,
en sådan absurditet, som den på många håll förklarats vara både på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:37 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1920/0291.html
