Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Strannikov, N.: I Sovjetrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden och i synnerhet senare av en kritik, som icke kunnat bli annat
än bitter av lidna motgångar och den äntliga katastrofen? 1917 års
arbetare- och soldatråd, det var den på vid gavel uppslagna dörren till
gatan, där revolutionens om varandra nyckfullt blandade och
huvudyra massor rörde sig. I råden lade man fingret omedelbart på
revolutionens puls. I dem förverkligades den intimaste kontakt och
samverkan som gärna kan tänkas mellan dem som hade en fast och färdig
utgångspunkt, en helhetsvy, ett program och en plan, d. v. s. particentra
å ena sidan och å den andra massan som var handlingens huvudperson
eller dess dominerande kraft, mot vilken ingenting kunde göras. På
samma gång betydde råden ett försök att skapa en form för den
revolutionära massans politiska verksamhet, kanske den enda möjliga
formen för inramandet av en massa, som plötsligt kastats ut till
självverksamhet utan någon som helst erfarenhet om, hur en sådan på
offentlighetens plan skulle kunna förverkligas, utan kännedom om
några som helst andra organisationsformer än dem statstvånget pålade.
Och likväl misslyckades detta försök. Misslyckades i grund. Det
är ostridigt. Ingenting illustrerar detta misslyckande klarare än det
förhållandet, att det var den revolutionära demokratin som födde den
bolsjevistiska diktaturen med dess polisregemente. Bolsjevikerna togo
rådslokalerna i besittning, smällde igen dörren åt gatan och ställde
Dzersjinskij med Vetjeka på vakt utanför.
Hur förklara denna skenbart paradoxala utveckling?
Visserligen ligger det ingen paradox däri, att företeelser föda sina
motsatser, att motsatser alstra och betinga varandra. Det är riktigt.
Riktigt är också, att den revolutionära demokratin aldrig ens från
början varit tänkt som en demokrati i allomfattande mening, icke
betydde demokratism som princip eller system. Den revolutionära
demokratin var försöket att samla underklassen under en hatt och ställa
den i fylking mot överklassen. Det var på den linjen bolsjevikerna
pressade vidare. Då den revolutionära demokratin utgör det
förkrossande flertalet och därtill har den faktiska makten i sin hand, låt den
då också taga makten även formellt och själv utöva den: all makt åt
sovjeten!
Det var bolsjevikernas politik före novemberkuppen. Efter denna
vändpunkt var det icke långt till diktaturen. Det var maktens blotta
handhavande och utövande, själva det tekniska maktproblemets
ofrånkomliga krav, som drevo bolsjevikerna till den rena partidiktaturens
oinskränkta despotism.
Detta ger en antydan om utvecklingens vägar. Men voro icke de
krafter som ytterst bestämde dess gång de samma då som nu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
