Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Wigforss, Ernst: Demokratiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av statens makt och en "delning" av dess suveräna rättigheter, hela
raden av nya problem göra sitt. inträde på arenan.
Så diskussionen om förbudslagstiftning. Man kräver inte bara
kvalificerad majoritet och förnekar alltså flertalets rätt att hur långt som
helst reglera mindretalets dagliga liv. Man diskuterar till och med
möjligheten att kräva majoritet bland männen såsom mest intresserad
part. Det är inte något litet steg från det abstrakt-demokratiska
samhället av likvärdiga individuella atomer med ingen medlare mellan sig
och den allsmäktiga staten. Kan det medföra särskilda rättigheter att
tillhöra ett manligt dryckeslag, förefaller det inte längre så orimligt att
erkänna andra naturliga grupper av medborgare med säregna drag och
inom vissa gränser fria att ordna sina förhållanden även gentemot en
majoritet av övriga medborgare.
Ännu en annan sida av problemet. Då Englands arbetare hotade med
"direkt aktion" för att hindra ett krig mot Ryssland, möttes de av ett
instinktivt gillande från arbetarepartierna i hela världen, även där man
som allra bestämdast tagit sin position för demokratin och mot
diktatur. Och sin medvetna motivering sökte man väl närmast i den
tanken, att en regering och ett parlament dock inte alltid kunna
betraktas som de riktiga uttrycken för folkets vilja.
Det anförda torde vara nog för att sätta våra tankar i rörelse
utefter flera olika linjer. Låt oss börja med parlamentarismen och
"direkt aktion". Vi ställas omedelbart inför frågan, vad som ligger
vid roten av medborgarens lydnad för statens lagar, för de styrande
instansernas beslut. Det är inte i främsta rummet tal om de motiv som
faktiskt bestämma hans handlande. I den delen spelar fruktan eller
känslan av maktlöshet en ganska framträdande roll. Men när det
gäller viljan att underordna sig, kommer man inte förbi den faktor
som heter medborgarnas samtycke. Samhället är inte resultat av ett
kontrakt, men dess säkerhet vilar på att det fungerar så som om det
vore en frukt av medborgarnas frivilliga överenskommelse. Det
betyder att staten är till för medborgarnas bästa och lojaliteten hänger
samman med det sätt, varpå staten fyller sina förutsatta uppgifter.
Det är tydligen inte tillräckligt att bara hänvisa till statens idé att
vara uttryck för medborgarnas "allmänna vilja" och att vårda sig om
deras bästa. Vi kunna inte blunda för det faktum, att vid varje
särskild tid ligger statens makt i händerna på svaga dödliga, som inte
alltid ha så lätt att skilja på sina egna eller sin grupps intressen och
samhällets. Ifråga om äldre perioder förnekas detta knappast.
Franska revolutionen riktade sig mot ett samhälle, varpå den jordägande
— 280 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
