Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Wigforss, Ernst: Demokratiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro borta från det rent formella kriterium, som heter allmän rösträtt,
och äro i färd med att undersöka de reala förhållanden, under vilka
denna rösträtt kan anses ge uttryck för en fri folkmening.
Om en regering inte tillåter någon fri propaganda för valen, är det
ju meningslöst att fördöma direkt aktion. Församlingsrätt,
yttrandefrihet, pressens frihet anse vi därför också som nödvändiga ingredienser
i den medborgarrätt, som skall kunna garantera en fredlig utveckling.
Men om en regering, såsom det uppges från Ryssland, använder alla
statens maktmedel i agitationen för ett visst parti, om den brukar
förvaltningsapparaten i detta syfte, om hela undervisningsväsendet inriktas
på samma mål och om hela den propagandaapparat, som pressen utgör,
ställes i vissa intressens tjänst, skola de i realiteten förfördelade
riktningarna lugnt finna sig i denna form av demokrati? För Rysslands
räkning äro nog de flesta demokrater färdiga med sitt nej. Men är det
så svårt att skönja linjerna, som föra över till den västerländska
demokratin? Vi få komma ihåg, att det är de gamla härskande
minoriteterna, som fortfarande sitta med statens maktmedel i sina händer. Det
är de som bestämma folkets uppfostran eller brist på uppfostran. Om
de målmedvetet bruka denna makt för att skapa väljarmassor, okunniga
om samhällets byggnad, okunniga om sina egna intressen eller om
medlen att tillvarataga dem, nöjda med det bröd och de skådespel, som
uppifrån bjudas, om sedan en överväldigande del av pressens makt
vilar i samma händer och hänsynslöst användes för att spela på
massornas lidelser, sensationslystnad, okunnighet, var finns då den frie
valmannen, var finns den verkliga folkviljan?
"Nio tiondelar av pressen här i landet ligger i händerna på en liten grupp rika,
som ännu styra nationen. Det är pressen som har tagit död på konstitutionalismen.
Pressen söker döda tankefriheten — döda yttrandefriheten. Och den håller på att
lyckas .. . Den förgiftar folkets sinnen med falska upplysningar. Den undertrycker
fakta, som den inte vill att folk skall ha reda på. Den portionerar ut till dem bara
sådana "nyheter", som den anser nyttiga för dem. Den färglägger sanningen för
sina egna syften. Den klär ut lögner så att de se rimliga ut. Det är pressen och inte
parlamentet som styr England nu . . . Pressen är folkets fiende . .. Fri från allt
ansvar, utan en kropp som är rädd för stryk eller en själ som är rädd för
fördömelsen har den utvecklat sig till den farligaste despotism, som demokratin
någonsin blivit ställd inför. Pressen i vår tid utövar samma fördärvliga tyranni som
kyrkan under medeltiden: tyranniet över människoanden. Den härskar med samma
vapen: lögner och humbug."
Detta utbrott kommer inte från någon våldsam revolutionär, utan
från humoristen Jerome K. Jerome. Och ingen får tro, att han står
ensam. Från det mest "sansade" och "vederhäftiga" håll bland
reformvänner skulle man kunna sammanföra mängder av uttalanden i samma
riktning. Det är mot dessa övermäktiga krafter på det bestående sam-
— 284 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
