Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Wigforss, Ernst: Demokratiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonliga enväldet rört sig utefter två linjer; dels ett överförande av
envåldshärskarens makt på "folkviljans’’ representanter, dels en
begränsning av denna makt genom medborgarnas lagliga rättigheter. Dessa
rättigheter kunna visserligen ändras och upphävas genom beslut av
statsmaktens organ, och i princip äro sålunda individen och
minoriteterna rättslösa gentemot staten, men i verkligheten vilar en rad av
dessa rättigheter på så vitt spridda och djupt rotade rättsföreställningar,
att de under normala förhållanden anses undandragna statsmakternas
godtycke.
Den personliga friheten, allas likhet inför lagen äro exempel.
Hälar emellertid majoriteten direkt intresserad. Men majoriteten har
ständigt på känn, att det finns vissa ting den inte vågar företaga ens
mot minoriteten, såvida den inte vill riskera mer eller mindre öppen
revolt. Det är här vi kunna få en anknytning till våra aktuella problem.
Redan inledningsvis blev det påpekat, att kravet på kvalificerad
majoritet kommer fram som ett naturligt uttryck för känslan av att staten
dock är till för allas bästa, alltså även för minoriteternas. Och att ett
hänsynslöst bortseende från mindretalets rättsföreställningar sätter
laglydnaden i fara. Ju djupare beslutet ingriper i medborgarnas liv, desto
nödvändigare är det, att det bäres upp av ett allmänt rättsmedvetande.
Det finns många människor, som inse detta ifråga om en så relativt
likgiltig sak som ett rusdrycks förbud. Men såvitt man kan minnas,
drog ingen från samma håll fram denna princip, då det gällde
agitationen för strejk mot krig i Sverige 1916, eller vid diskussionen om de
engelska arbetarnas "direkta aktion" mot krigshotet 1920. Skall det
alltså behövas starkt kvalificerad majoritet för att hindra folk att
dricka sprit, men enkel är tillräcklig för att skicka dem i krig?
I våra moderna samhällen ha vi kämpande ekonomiska grupper, som
tävla om statsmakten. Men en gång ha Europas stater varit
sönderslitna av religionskrig, och nationalitetsstridernas tidevarv har ännu
inte nått sitt slut. Det borde kanske inte vara uteslutet, att vi från
dessa strider kunde finna paralleller och uppslag till belysning av våra
aktuella ekonomiska problem.
Jämförelsepunkterna äro utan tvivel många. Det är i alla dessa fall
fråga om större eller mindre grupper, vilkas världsuppfattning och
naturliga samhörighetskänslor bundit dem samman så starkt, att
lojaliteten mot gruppen hotar statens auktoritet. Dessa grupper anse sig ha
rätt att i vissa hänseenden ordna sina livsförhållanden, som de själva
vilja, utan inblandning från andra, från majoriteten. De vägra till och
med staten lydnad och anse sig ha rätt att bilda egen stat. Emot dem
stå innehavarna av statsmakten, som först och främst naturligtvis
förneka dessa gruppers rätt att skilja ut sig från statssamhörigheten, men
— 289 —
Tidén n:r 5—6 1920. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
