Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Wigforss, Ernst: Demokratiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även förklara statens trygghet stå på spel, om några särskilda
rättigheter beviljas. Endast genom att erövra statsmakten eller genom att
kunna sätta fysiskt våld mot statens maktmedel kunna de förtryckta
grupperna värna om vad de anse för sina o förytterliga rättigheter, och
en förbittrad strid om statsmakten blir följden. Vi få religionsuppror,
nationalitetsuppror och klassuppror. Men striderna gripa ut och bli
internationella. Medelpunkten för de undertryckta gruppernas lojalitet
ligger ofta utanför den egna statens gränser. Vi få "irredenta" av olika
slag, religiösa, nationella och ekonomiska. Utanför stående
organiserade samhällen söka skydda sina förtryckta trosförvanter,
nationalitetsfränder, klassbröder. I vad mån bredvid dessa öppet angivna motiv,
andra, kanske mindre presentabla spela in, har i detta sammanhang
mindre att betyda. Däremot är det av allra största intresse att se, huru
den "demokratiska" opinionen tenderar att bedöma dessa ting. Dess
sympatier stå alldeles avgjort på de religiösa eller nationella
minoriteternas sida i deras kamp. Även när denna blir i allra högsta grad
revolutionär. "Nationaliteternas rätt att fritt bestämma över sitt öde"
tränger igenom såsom något slags "naturlig rättighet", varom man i
princip inte längre resonerar, fastän den praktiska tillämpningen kan
erbjuda ofantliga svårigheter. Man möter inte längre minoriteternas
krav med någon hänvisning till majoritetens vilja, uttryckt i de
konstitutionella formerna. Om Finlands rätt, och Sönderjyllands rätt,
Elsass-Lothringens rätt, de preussiska polackernas rätt o. s. v. rådde även
tidigare föga delade meningar. Men även Irlands rätt har på sistone
börjat ställas utom diskussion. Och orsaken synes minst lika mycket
vara att söka i den revolutionära energi, varmed upprorsmännen visa
allvaret i sina strävanden, som i en mera utbredd insikt i
nationalitetsprincipens berättigande.
Även de som anse Lloyd George genom sista valet ha fått mandat
att slå ned järnvägsstrejker, slingra sig undan kolgruvornas
nationali-sering och eventuellt börja krig mot Ryssland, vägra öppet att erkänna
hans rätt att driva den nuvarande politiken mot Irland. Delvis använda
de samma argument som anhängarna av direkt aktion, att parlamentet
inte representerar folkmeningen. Men även om Lloyd George vid en
parlamentsupplösning skulle få ny majoritet, till exempel under
intrycket av några särskilt upprörande irländska våldsdåd, är det
alldeles osannolikt, att man utanför England skull anse det demokratiskt
att böja sig för denna majoritet.
Låt oss göra alla reservationer ifråga om möjligheten att direkt
jämställa en viss klass i samhället med en nationell minoritet. Låt
oss erkänna, att svårigheterna som möta kraven på "ekonomisk frihet"
äro alldeles egenartade och. inte kunna övervinnas lika lätt eller på
— 290 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
