Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Örne, Anders: Kooperation och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingen är inriktad mot samma punkt som inom de på
vinsthushållningens grund stående företagen: Upphävandet av den uppslitande
konkurrenskampen och krafternas koncentration i enhetliga
jätteföretag. Detta ligger i den ekonomiska verksamhetens egen natur och
kan icke ändras genom godtyckliga dispositioner. Till den gängse
ekonomiska organisationen står kooperationen alltid i ett oöverstigligt
motsatsförhållande. De nyanser i färgningen hos de kooperativa
föreningarna, som hålla dessa åtskilda, betyda i jämförelse med detta
grundväsentliga motsatsförhållande alls intet.
I länder, där man efter många års politisk splittring beslutat sig för
att ena kooperationen på politisk neutral grund, såsom i Frankrike
(1912) och "Holland (1920), har samarbetet mellan de olika
riktningarnas representanter genast blivit gott, fastän de förut knappt kunnat
sitta vid samma bord. Orsaken till de häftiga tidningskampanjerna
och ömsesidiga beskyllningarna på ett tidigare stadium ha oftast
kunnat spåras tillbaka till ledningarnas strävan att motivera sina resp.
riktningars existens och avskräcka den del av allmänheten, som icke
haft möjlighet att bilda sig en objektiv uppfattning, från att sluta sig
till motsidans företag — kanske också en smula till parti-egoistiska
synpunkter av mera ekonomisk betoning; det reella i partianslutningen
har nämligen ofta bestått i anslag till resp. partiers propaganda.*)
Slutligen må i detta sammanhang en rent praktisk och i vårt land
verkligt aktuell synpunkt framföras. Kooperationen måste lägga sin
verksamhet på lång sikt. De politiska kombinationerna kunna växla
betydligt inom en kort tidsperiod. Hos oss liksom i de flesta andra
länder går arbetarklassen, ehuru dess intressen äro ensartade, ej längre
fram på en samlad front. Klyftor ha uppstått som för ögonblicket
synas omöjliga att överbygga. För att hålla oss till Sverige kan man
med full rätt fråga: Hur skulle det gått med kooperationen, när
partisprängningen inträffade här, om konsumtionsföreningarna ej varit
*) Man har sålunda i länder, där folk ogärna öppnar på pungen för att betala
direkta avgifter, funnit det bekvämt att i konsumtionsföreningarna få instrument
för indirekt beskattning — en för svensk uppfattning föga sympatisk metod.
Även har det förekommit anslag till den fackliga verksamheten, särskilt vid
konflikter. De, som prisa förträffligheten därav, förbise emellertid totalt, dels att
de kooperativa föreningarna ha fullgod användning för sina medel vid skyddandet
av sina medlemmars intressen i deras egenskap av varuköpare, dels att
kooperationen rör sig med mycket små resurser i jämförelse med fackorganisationerna. Under
15 års arbete har exempelvis icke Kooperativa förbundet i Sverige kunnat
hopbringa större eget kapital än ungefär hälften av vad Metallarbetareförbundet
förbrukade vid årets stora konflikt och endast en ringa bråkdel av vad samtliga
konflikter kostade det senaste året. Att lösgöra i reellt kapital bundna tillgångar * för
att förbruka dessa skulle för övrigt vara som att hugga bort väggen i sitt hus för
att elda kakelugnen, när kölden är som svårast ute. Också på detta område gör
man nog förnuftigast i att handla planmässigt och med blicken på framtiden.
— 299 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
