Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Strannikov, N.: Lenins koncessioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelse, som oberoende av och före alla
resonemang i och för sig utgör den
fasta och reala gemensamma grund,
vilken uppbär de motsatta
företeelserna och därigenom erbjuder den
motiveringshungriga teoretiska
tanken själva möjligheten att slå
förklaringens brygga mellan dem.
Detta praktiska faktum ligger
däri, att bolsjevikerna inneha och
utöva regeringsmakten i ryska riket.
När man inför någon den ryska
bolsjevistiska regeringens åtgärd tar
fram det kommunistiska partiets
programmatiska lagtavlor och
förfasar sig över den störande, den
komprometterande disharmonin mellan
de skinande idealen och den
skrabbiga verkligheten, gör man sig
onekligen skyldig till en betänklig
ensidighet. Bolsjevikerna äro
visserligen det kommunistiska partiet med
dess ideologi och dess principer, det
är sant, men detta parti är för
närvarande upptaget av den praktiska
uppgiften att regera ryska riket, och
denna är sannerligen varken någon
sinekur för bolsjevikerna eller ett
sådant faktum som rättvisligen får
förbises av dem som betrakta och
bedöma deras äventyrliga
företaganden.
Var och en som övertager
regeringsmakten i ett land får finna sig
i, att detta samma land, oberoende
av vad regenten kan ha för syften
och idéer, pålägger honom vissa
bestämda uppgifter, som det icke finns
den svagaste möjlighet att krångla
sig ifrån. Det vore barnsligt att
föreställa sig Ryssland som en tom
teaterscen, på vilken företagsamma
regissörer efter sin tillfälliga nyck
den ena dagen kunna sätta upp
”Livet för tsaren”, den andra ett folk-
och fantasispel ”Det kommunistiska
paradiset”. Ryssland är ett faktum
av, tycker man, så pass
aktningsbjudande dimensioner, att man borde ha
svårt att tappa bort det, och det har
tillkommit, vuxit, danats och nått till
sitt nuvarande stadium genom en
lång historisk utveckling, bestämd av
en oräknelig mängd historiskt givna
och verkande faktorer. Ett sådant
faktum kommer man ej ifrån och
skulle man försöka, så reser det sig
och kommer emot en och fångar sin
man i en gastkramning.
Detta ha bolsjevikerna fått erfara.
I egenskap av utövare av
regeringsmakten i ryska riket ha de blivit
tvungna att jämka på sina
”kommunistiska principer” och efter bästa
förmåga söka göra rysk politik,
historiskt betingad rysk politik.
Resultaten bli visserligen ganska
otympliga, och det är bästa beviset för att
de icke uppgivit sina ursprungliga
principer även om de tvingas att
tumma dem ända till
oigenkännlighet. De uppge dem icke, de göra
tvärtom alltjämt förtvivlade
ansträngningar att lura verkligheten,
men dessa principer flyttas i den
pressande regeringspraktikens släp
och slit allt längre bort mot
”slutmålens”, de vackra avsikternas och
de fromma önskningarnas
grummeldunkla fond. Vilken österländsk
despot som helst kan vara berättigad
påstå, att hans landsfaderliga
omsorger ytterst avse alla hans
undersåtars sanna bästa, blomstring och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
