Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Strannikov, N.: Lenins koncessioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välmåga, vilket icke hindrar honom
att särdeles effektivt prygla dessa
samma undersåtar för att få ut
kronoskatten, med vilkens hjälp han just
skall förverkliga sina upphöjda
syften.
Ungefär på det sättet förhåller
det sig med bolsjevikernas
kommunistiska principer och deras historiskt
ofrånkomliga ryska praktik. Dagens
id, det överhängande, löpande,
oundkomliga regerandet tar alla krafter i
anspråk, för detta få till slut alla
hänsyn vika. Det kan inte hjälpas
om principerna få maka åt sig och
bida bättre tider. För dagen måste
medborgarna pryglas — till sitt eget
sanna bästa.
Det är därför, menar jag,
otillräckligt, icke uttömmande, icke i
behövlig mån klargörande och
tillrättaläggande att bedöma den ryska
bolsjevistiska regeringens handlingar
och åtgärder blott efter den
måttstock, som återfinnes i dess
kommunistiska principer och i dess alltfort
så frikostigt flödande propaganda.
Dessa handlingar och åtgärder, däri
inräknad även själva propagandan
med all dess idé- och
principhärlighet, äro främst och först av politisk
natur och måste från den
synpunkten bedömas. Den kommunistiska
världsrevolutionära propagandan i
alla dess förgreningar och
tillämpningar är ju i den ryska
bolsjevistiska riksregeringens hand i första
rummet ett medel att genom inre
upplösning försvaga Rysslands
utländska motståndare, d. v. s. den
ingår som en betydelsefull del i den
ryska utrikespolitiken, som
naturligtvis på det intimaste är betingad av
den allmänna politiken.
Och bolsjevikernas politik är som
all politik kallt praktisk och reell,
emedan den arbetar med hårt
påtagliga och ofrånkomliga realiteter,
”envisa fakta”, som Lenin säger. Men
måttstocken för bedömandet av dess
praktiska uttryck i handlingar och
åtgärder ligger icke i något program,
icke i de kommunistiska principerna
utan i deras effekt, i framgången.
Det må frågas: har Lenin nu efter
Wrangels fall, efter de av M. Leygues
gjorda tillkännagivandena om
Frankrikes ändrade hållning vis à vis
sovjetrepubliken och inför en
hotande inre situation i Tyskland skäl att
säga sig, att hans politik varit
misslyckad, att den icke varit effektiv,
att den icke ägt framgång? Men
denna politik har förverkligats
genom en häpnadsväckande lång serie
kompromisser, tumningar, jämkingar
på de programfästa principerna.
Om en ny inträdd situation ställer
fram i första planet ett förut
undanskjutet icke blott envist utan till på
köpet pockande närgånget faktum, så
gäller det att utan dröjsmål taga itu
med det lika fördomsfritt som med
alla andra. Ett sådant faktum, som
genast presenterade sig i hela sin
anskrämlighet med fredstillståndets
inträdande, var det ryska
kommunistiska systemets oförmåga att av egna
krafter lösa problemet om
sovjetrepublikens ekonomiska reetablerande.
Det är detta faktum Lenin erkänner
med sitt koncessionsbeslut, men
ingalunda skall han kunna förmås att
medgiva, att de kommunistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
