Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Russel, Bertrand: Vad jag såg i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teori och dess praxis mycket
annorlunda än vad jag hade väntat. För att
läsaren skall kunna bilda sig en
mening om hur stor vikt som bör fästas
vid mina intryck, skall jag börja med
att ge en framställning av de
förhållanden, under vilka min resa
företogs.
Jag kom till Sovjet-Ryssland den
11 maj och for tillbaka över gränsen
den 16 juni. De ryska
myndigheterna släppte in mig uteslutande på
det uttryckliga villkoret, att jag
skulle resa tillsammans med den
engelska arbetardelegationen, ett
villkor som jag var mer än villig att
godtaga och som delegationens älskvärda
tillmötesgående lämnade mig
möjlighet att uppfylla. Från gränsen till
Petrograd såväl som under den
övriga resan fingo vi åka i ett lyxtåg,
vars väggar voro täckta med
motton om den sociala revolutionen och
alla länders proletariat, vi blevo
överallt mottagna av paraderande
regementen, vilkas musikkårer spelade
Internationalen, under det att de
civila stodo med blottat huvud och
soldaterna gjorde honnör;
välkomsttal höllos av lokala myndigheter och
besvarades av framstående
kommunister, som följde oss; vagnsdörrarne
bevakades av baschkiriska
kavallerister i lysande uniformer; kort sagt,
allt var så att vi skulle känna oss
som prinsen av Wales. Otaliga
festligheter arrangerades för oss:
banketter, offentliga möten och
trupprevyer.
Den allmänna uppfattningen hos
ryssarna var, att vi hade kommit för
att bekräfta de engelska arbetarnas
solidaritet med den ryska
kommunismen, och med denna uppfattning till
utgångspunkt utsattes vi på det
mesta möjliga sätt för
bolsjevikpropagande. Å andra sidan önskade vi få
en inblick i förhållandena i Ryssland
och de ryska regeringsmetoderna,
vilket blev omöjligt i denna atmosfär
av kunglig eriksgata. Härav
alstrades en vänskaplig strid, som vid olika
tillfällen rentav kunde urarta till en
kurra-gömma-lek. Under det att de
förespådde oss hur storartad den
förestående banketten eller paraden
skulle bli, sökte vi förklara, hur
mycket hellre vi skulle ha föredragit en
stilla promenad på gatorna. Jag,
som ju icke var medlem av
delegationen, kände mig mindre förpliktad än
mitt sällskap att övervara
propagandamöten, där man på förhand
kunde talen utantill. På så vis kom
jag i tillfälle att genom neutrala,
mest engelska och amerikanska,
tolkar få mången pratstund med folk,
som jag tillfälligtvis mötte på
gatorna eller på landsortsstädernas torg
och att få ett intryck av hur den
opolitiske gemene man betraktar
hela systemet. De första fem
dagarna tillbragte vi i Petrograd,
de följande elva i Moskva.
Under denna tid kommo vi dagligen i
beröring med betydande män inom
regeringen, så att vi utan svårighet
lärde känna de officiella
synpunkterna. Jag stiftade också bekantskap
med så många "intellektuella", som
tiden tillät i de bägge städerna. Vi
hade allesammans vår fulla frihet
att uppsöka politiker tillhörande de
oppositionella partierna och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
