Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Russel, Bertrand: Vad jag såg i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyttjade också i stor utsträckning denna
frihet. Vi blevo bekanta med
mensjeviker, socialistrevolutionärer av olika
skiftningar och anarkister, vi voro
tillsammans med dem utan att
bolsjeviker voro närvarande, och de
talade öppet med oss, då de hade
övervunnit den ängslan, som till en
början höll dem tillbaka. Jag hade en
hel timmes samtal med Lenin på
tuman hand, jag träffade Trotski, men
endast i ett sällskap, jag var
tillsammans med Kameneff en kväll ute på
landet, och jag träffade en hel del
andra personer, som, ehuru litet
bekanta utanför Ryssland, spela en
viktig roll i regeringen.
Mot slutet av vår Moskvavistelse
kände vi alla behov att se litet på
landet och att komma i beröring med
bönderna, efter som de ju utgöra 85
proc. av befolkningen. Regeringen
tillmötesgick denna vår önskan på
det älskvärdaste sätt, och det
bestämdes, att vi skulle fara nerför
Volga från Nischni Novgorod till
Saratov och att vi under vägen
skulle stanna både vid större eller
mindre platser, så att vi kunde få
tala fritt med nejdens befolkning.
Denna del av vistelsen tycks mig
vara utomordentligt intressant. Jag
lärde känna mera av böndernas liv
och synpunkter än jag på förhand
ansett möjligt på denna korta tid,
jag träffade byskollärare, judiska
småhandlare och alla slags
människor. Olyckligtvis blev min vän
Clifford Allen sjuk och min tid blev
mycket upptagen med honom. Det
hade åtminstone en god sak med sig,
nämligen, att jag, då han var för
dålig för att flyttas, fick fortsätta med
båten ända ned till Astrakan
(Kaspiska havet). Detta utvidgade icke
allenast min kunskap om landet,
utan gjorde att jag blev bekant med
Sverdloff, kommunikationsministern,
som for med på båten för att
organisera oljetransporterna uppför
Volga från Baku och som var en av
de duktigaste och älskvärdaste män
jag träffade i Ryssland.
Det finns några få historiska
fakta, som man kanske bör erinra om.
Kerenskis regim, som försökte att
införa friheten sådan som vi fattar
den, ledde till kaos och allmän
arbetsinställelse; en strängare disciplin
var tydligen nödvändig, om landet
skulle räddas från fullständig
ödeläggelse. Dessutom var Kerenski i
samma mån oskicklig att föra krig
som att sluta fred. Han kunde icke
föra krig, ty han kunde icke
upprätthålla disciplinen, och han kunde
icke sluta fred, ty han var i
beroende av de allierade. Bolsjevikerna,
som enligt vad Lenin själv berättade
för mig, ännu så sent som i juli 1917
voro mycket impopulära, växte i
betydelse under loppet av de följande
månaderna, ty de voro de enda, som
tycktes vara i stånd att ge bönderna
jord och landet fred.
Till att börja med, efter
oktoberrevolutionen, voro de i förbund med
socialistrevolutionärernas vänstra
flygel, som emellertid bröt med dem
med anledning av
Brest-Litovsk-freden. Den socialistrevolutionära
vänstern intog och intager av deras
uppträdande att döma än i dag den
ståndpunkten, att Sovjet-Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
