Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Russel, Bertrand: Vad jag såg i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
principiellt icke bör sluta fred med
något land, som icke har genomfört
den sociala revolutionen; på denna
grund motsätta de sig regeringens
önskan att sluta fred med ententen.
Den engelska opinionen är på
villospår, när den envist beskriver
ryssarna som tyskvänliga eller
ententevänliga. Man kunde med lika stort
fog anse tyskarna som ententevänliga
på grund av Versaillesfreden.
Ryssarna voro slagna, och endast de, som
icke ville se verkligheten i ögonen,
ansågo det möjligt att fortsätta
kriget. Samma personer protesterade
sedan i samma anda mot försök att
sluta fred med ententen.
Bolsjevikerna blevo nödsakade att
vidtaga stränga mått och steg mot
socialistrevolutionärernas högerflygel,
emedan den anslutit sig till Koltjak,
och mot deras vänster, emedan den
mördade Mirbach. Sedan den tiden
ha oppositionella politiska partier
varit olagliga, om man undantar det
mensjevikiska. Till och med detta
var olagligt en kort tid, då en av dess
centralkommittéer (så anse i varje
fall bolsjevikerna) anslöt sig till
Denikin. Men nu tolereras det, och
några av dess ledare äro medlemmar
av Moskvasovjeten.
Sedan bolsjevikerna hade slutit
fred med Tyskland och givit
bönderna jord, miste de sin
popularitet, ty, som över allt eljes, äro
partierna i Ryssland populära för vad
de lova för framtiden, icke för vad
de gjort under gångna tider. Det
blev klart, att de icke kunde skapa
verklig fred och att de skulle bli
nödgade att ånyo militarisera landet.
De gjorde bönderna till sina
motståndare genom sin hårda framfart,
då det gällde att skaffa mat till
städerna, metoder som f. ö. tycktes
oundvikliga, så länge de icke hade
annat än papper att ge i utbyte för
lantbruksprodukter.
Impopulariteten drev dem till strängare mått och
steg och större centralisation, medan
produktionens fullständiga förfall
tvang dem till en tämligen hårdhänt
industriell utskrivning. Allt detta
har skapat en atmosfär, som är litet
tilltalande för den, som älskar
friheten; men man bör erinra sig, att
denna brist på frihet har sin
grundorsak i kriget och blockaden. Blott
fred och ett tillräckligt förråd av
industrivaror kan lätta det tryck, som
orsakar det usla tillståndet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
