Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Russel, Bertrand: Vad jag såg i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betyder "proletariat", men att
"diktatur" icke riktigt motsvarar
"diktatur". Detta är motsatsen till
sanningen. När en rysk kommunist
talar om diktatur, så tar han ordet
bokstavligen, men när han talar om
proletariatet, så använder han det i
en pickwicksk betydelse. Han
menar den "klassmedvetna" delen av
proletariatet, det vill säga
kommunistpartiet. Han inrymmer folk, som
icke på något sätt äro proletärer —
såsom Lenin och Tjitjerin — men
som ha den rätta tron, och utesluter
sådana löntagare, som icke ha den
rätta tron och klassificerar dem som
bourgeoisiens slavar. Den
kommunist, som uppriktigt svär på partiets
trosbekännelse, är övertygad om att
privat egendom är roten till allt ont:
han är så säker därpå, att han icke
ryggar tillbaka för någon åtgärd,
hur hård den än kan vara, blott den
anses nödvändig för att bygga och
bevara den kommunistiska staten.
Han sparar sig själv lika litet som
han sparar andra. Han arbetar 16
timmar om dagen och avstår från
att ha lördagseftermiddagen lediga
Han anmäler sig frivilligt till vilket
svårt och farligt arbete som helst,
som måste göras, t. ex. att avlägsna
hela staplar av smittofyllda lik, som
Koltjak och Denikin har lämnat
efter sig. I trots av sin makt och sina
möjligheter att förse sig med litet av
varje lever han ett nyktert liv. Han
strävar icke till egna mål, men tar
sikte på att skapa en ny social
ordning. De samma saker, som gör
honom sträng, gör honom emellertid
också obarmhärtig. Han har lärt,
att kommunismen av ödet är bestämd
att slå igenom; detta är i samklang
med det orientaliska draget i den
ryska folkkaraktären och
åstadkommer ett sinnestillstånd, som icke är
olikt det, som besjälade Muhammeds
första anhängare. Varje opposition
slås hed utan förskoning och utan
att man viker tillbaka från de
metoder, som användes av tsarens
polismakt, av vilka många ännu utöva
sitt gamla yrke. Som allt ont skylles
på den privata egendomen, skall allt
ont, som den bolsjevikiska regimen
lider av, så länge den har att
bekämpa denna egendom, automatiskt
upphöra, så snart kommunismen har
segrat.
Denna åsikt är den vanliga följden
av en fanatisk tro. Hos en
engelsman styrkes den övertygelse, som
engelsk samhällsutveckling har byggt
på sedan 1688, nämligen att
vänlighet och tålamod äro bättre än all
världens trosbekännelser, en åsikt
som vi för resten icke hysa, när det
för oss gäller andra nationer och
lägre raser.
I ett mycket nytt samhälle är det
naturligt, att man söker efter
historiska paralleller. De dåliga sidorna
i det nuvarande ryska regementet
ha närmast sin parallell i direktoriet
i Frankrike, men de goda ha sin
analogi i Cromwells regering. De
uppriktiga kommunisterna — och alla
partiets äldre medlemmar ha bevisat
sin uppriktighet genom år av
förföljelser — äro icke olika de puritanska
soldaterna med deras stränga
politisk-moraliska mål. Cromwells
behandling av parlamentet är icke olik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
