Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Russel, Bertrand: Vad jag såg i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lenins behandling av den
konstituerande församlingen. Båda utgingo
från en kombination av demokrati
och religiös tro, men drevos att offra
demokratien för religionen, som blev
tvingad fram genom militär
diktatur. Båda försökte de att tvinga sitt
folk att leva på en högre moralisk
nivå än befolkningen kände sig
tilltalad av. Livet i det moderna
Ryssland liksom i det puritanska
England är på mångahanda sätt i strid
med folkets instinkter. Och om
bolsjevikerna i sista hand måste falla,
så skall det bli på samma grund som
puritanerna föllo, därför att det
finnes en punkt, då människorna känna
att större svängrum och maklighet
är mera värt än alla andra nyttor
tillsammans.
Ännu närmare än med någon
verklig historisk företeelse finnas
anknytningspunkter med Platos ’Republik’.
Kommunistpartiet motsvarar
förmyndarna, soldaterna ha ungefär
samma ställning i båda; man ser i
Ryssland ett försök att behandla
familjelivet på samma sätt, som Plato
föreslog. Jag antar, att man kan
utgå från, att varje anhängare av
Plato i hela världen avskyr
bolsjevismen och att varje bolsjevik betraktar
Plato som en antikverad bourgeois.
Icke desto mindre är jämförelsen
med Platos republik och den stat,
som de bättre bolsjevikerna söka
åvägabringa, tämligen i ögonen
fallande.
Bolsjevismen är i sitt inre
aristokratisk och i sitt yttre militärisk.
Kommunisterna ha alla de goda och
dåliga drag, som utmärka en ung och
livskraftig aristokrati. De äro
modiga, energiska, härskarbegåvade,
alltid redo att tjäna staten; å andra
sidan äro de diktatoriska, de sakna
i allmänhet omtanke om menige man,
sina tjänare överanstränga de, folk
på gatan tyrannisera de genom sin
hänsynslösa motorkörsel. De äro
praktiskt taget de enda, som ha
makten, och de åtnjuta som följd härav
otaliga fördelar. De flesta ha, även
om de icke leva luxuöst, bättre mat
än folk i allmänhet. Bara folk med
politiskt inflytande kan få telefon
och automobil. Biljetter till
bantågen, tillstånd att köpa på
sovjetlagren, där priserna äro ungefär en
femtiondedel av vad de äro i fria
marknaden, fribiljett till teatrarna o. s. v.
är det naturligtvis lättare att få tag
i för dem, som äro vänner med
makthavarna än för andra dödliga.
Kommunisterna föra ett liv, som på tusen
olika sätt är lyckligare än deras
medbröders. Framför allt äro de
mindre utsatta för polisens och den
utomordentliga kommissionens
ovälkomna uppmärksamhet.
Den kommunistiska teorien om
internationella spörsmål är ytterst
enkel. Den av Marx bebådade
revolutionen, som skall tillintetgöra
kapitalismen i hela världen, började
tillfälligtvis i Ryssland, ehuru den
marxistiska teorin synes kräva, att den
skulle börja i Amerika. I de land,
där revolutionen icke ännu har brutit
ut, är det en kommunists första plikt
att påskynda dess utbrott.
Överenskommelser med kapitaliststater kan
blott vara en nödhjälp. Intet land
kan uppnå något verkligt gott utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
