Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Strannikov, N.: I brytningstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu är det sant — man har sagt
mig det —, att Ivan Oljelunds bok
lär vara en s. k. nyckelroman. Jag
har emellertid, guskelov, inte
nyckeln, varför denna omständighet icke
stör mig. Jag är i det lyckliga läget,
att kunna betrakta boken blott som
ett konstverk och som ett
tidsdokument.
Berättelsen fördelar sig i två
huvudstycken, av vilka det första
avrundar sig inom fängelseperiodens
ram, det andra rymmer hjältens
strävanden att finna sig själv, när
han åter träder ut i den verklighet,
som, sig alltid lik, väntat honom
utanför murarna. Av dessa båda
delar är den första den konstnärligt
lödigare, särskilt därför att den är
fastare komponerad, säkrare avvägd och
som helhet genomarbetad, medan den
andra som tidsdokument är mera
intresseväckande och kanske även
över huvud taget mera löftesrik dels
genom just den jäsning som betingar
den lösligare kompositionen dels
genom de drag den röjer av objektiv
konstnärlighet i förf:s sätt att taga
på materialet.
Från den verkningsfulla
anslagstakten med tonerna av den
sinnesrubbade fångens sång, vilka ”bröto sig
upp någonstädes ur trossbottnen”,
till slutackordet på befrielsedagens
morgon, då livet utom murarna med
hyllningar och värme och simpel
nyfikenhet och plattaste vardaglighet
svallar emot den frigivne och slukar
honom, ger bokens första del
historien om, hur hjälten, Daniel
Utmark, alltsedan han från
världskrigets utbrott kommit i motsättning
mot sin omgivning, glider in i en
sinnesförfattning som mognar till
kris, då han dragits in i en orimlig
politisk process och skickats att
avtjäna ett långvarigt fängelsestraff.
Daniel Utmark är en ung man, som
väl icke i sträng mening tillhör
arbetarklassen men utgått ur denna och
känner sig dela nog knappast dess
intressen, ty i sitt ungdomliga
diffusa filosoferande rör han sig i den
luftigare rymden ett stycke ovanför
intressenas hårda mark, men vad han
anser vara dess ideal. Dessa ideal
har han tillägnat sig med den ganska
primitiva men kraftigt kryddade
kost, som bjudes i arbetarungdomens
revolutionära kretsar, där man,
begripligt nog, när sig med en i
propagandans starkt förenklande formler
gjuten revolutionär visdom.
Denna visdom är onekligen i och
för sig ganska skröplig, men den har
mycket för sig. Den har en viss
skenbar helhet och logisk enhet och
den bottnar i fulla verkligheten, väl
känd av dem för vilka lärorna
förkunnas, den verklighet som hör
samman med underklassens läge i
samhället, tillståndet av väpnad fred
och stridsberedskap. Den rymmer
inom sig och skänker eggelsen till
dåd och löftesrikt dåd, ty den är ju
knuten till den stora arbetarrörelse,
som visar sig bära frukt i framgång.
För ungdomliga sinnen blir denna
revolutionära filosofi en hel och
allomfattande och upplyftande
världsuppfattning, vars skröpligheter
fantasin höljer över, den blir en levande
kraft och en stark ström, som stormar
an mot de stelnade avlagringar, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
