Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Strannikov, N.: I brytningstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men detta gamla bar honom fram
mot en ny konflikt, som med förökad
kraft upprepade den första
varningen. Från den väldiga
virvelstorm som härjade ute i stora
världen förirrade sig en giftig vindpust
in över vårt stilla land och förvred
huvudena på hopar av ansvarslösa
patrioter, som med buller och bång
började arbeta på att draga landet
in i kriget. Sävligt och säkert reste
sig folket mot detta dårhusmässiga
härskri, men naturligt nog rusade
den ungdom, som skulle offrats i de
första hekatomberna, åstad långt före
massan med sina ivriga protester.
Vid ett möte uttalade sig även Daniel
på ett sätt, som gav den
”patriotiska” pressen möjlighet att genom en
del manipulationer skruva fram en
anklagelse för landsförräderi. Inom
kort ramlade också mycket riktigt
ner över Daniel och ett par andra
opponenter en anklagelse i laga form.
Patriotismen började arbeta med alla
imposanta laga attributer, polis,
rannsakning, dom, fängelse för
längre tid.
Nu är det ju å ena sidan tydligt,
att detta bråda och brutala ingrepp
utifrån, som huvudstupa kastade
Daniel mot en verklighet, vars
själlösa hårdhet han dittills ej ens
reflekterat över, borde pressa den
utveckling av växande disharmoni han
redan var inne på mot en kris. Å
andra sidan är det lika uppenbart, att
den abderitiska akt av
rättsutövning han blivit offer för måste verka
i yttersta grad hämmande på denna
utveckling, måste hänga sig som
blyvikter vid hans hälar och draga
honom åter ned till den primitiva
vulgärrevolutionära filosofi, ur vars
förstelnade grepp han var på väg att
frigöra sig.
Det är en av svagheterna i
Oljelunds bok, att förf. icke lyckas fullt
åskådligt klargöra, hur denna dubbla
konflikt utvecklar sig. Detta hänger
samman därmed, att Daniel, vilkens
liv i fängelset förf. så intimt och med
så slående kraft ger oss, ingalunda
är någon tänkare. Han är en ytterst
känslig natur och en viljemänniska,
som vida mera kämpar för att
frigöra sin vilja än för att klargöra
sina horisonter. Man ser, att han
med pina borrar in sig i det
komplicerade konfliktläget, och till slut
lämnar han fängelset utan ha nått till
den befriande krisen. Men han
undgick olyckan att fullkomligt spåra ur.
Det som räddade honom från
denna olycka var hans ärlighet mot
sig själv. Det var hårda strider han
hade att utkämpa inom sig, men
redan från första dagen talade den
ärliga stämman inom honom och sade:
Vad har jag med allt detta att göra?
Detta var bådskapet från den stora
stillheten högt över den lilla
människooron. Och denna stilla och
bestämda röst tillstadde inga
förtvivlans skrik: varför utövas detta
skamlösa barbari mot mig! varför
tillstädjes en så hårresande råhet! Denna
ärliga och trofasta stämma hjälpte
honom genom alla förtvivlade
brottningar med sig själv, hjälpte honom
att åtminstone hålla fast och icke
förlora ur sikte det som var
huvudsaken: striden för andens frihet, för
frigörelsen ur det fängsel, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
